Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Ett nödrop från det »Svenska Sion», belysning af biskop von Schéeles predikan vid sista prestkonferensen, af Fingal Fingalson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
huggen, Saron är såsom en slät mark, ’och Basan och Kar-
mel äro förlagda.»
Detta är onekligen en träffande skildring af »det för-
lofvade landets» närvarande utseende. Eljest innehålla dessa
ord såsom bekant den rapport, som konung Hiskias sände-
män hemförde till honom om den förödelsens styggelse, de
Sanheribska härskårorna vållat. Jemte det de dessutom,
såsom antydts, kunna betraktas såsom en fjerrskådande öfver-
blick af Palestinas framtida lägervall, innehålla de äfven en
bildlig skildring af den sköfling, som en gång skulle öfvergå
hela det mosaiska gudstjenstväsendet i alla dess för judarne
käraste och mest betydelsefulla inrättningar. |
»Men ’ vi torde få vidga vår blick och låta sinnebilden
tyda på förhållandena i nya testamentet och då i synnerhet
på vår fosterländska kyrka.»
Nej herr biskop, herr erkebiskop in spe, detta torde vi
icke få, nej, vi få det bestämdt icke, så vida vi. vilja låta
detta vara detta, och det måste hvarje sanningsälskande
menniska vilja.
På förhållandena i nya testamentet — må vara. Men
då, sedt i stort, på den förödelse, som gått fram öfver den
sannskyldiga kyrkan, Guds församling, »blomstret i Saron»
— denna förödelse alstrad, märk väl, genom den mörka,
förhatliga makt, som heter prestadömet, och hvaraf »vår foster-
ländska kyrka» är en äkta afläggare. Det hjelper ej, att
de som kalla. sig ordets tjenare slå sig för sitt bröst och
med mot himlen hvälfda ögon bedyra, att enligt luterskt
lärobegrepp kyrkan utgöres ej blott af presterskapet, utan
äfven af församlingarna, ej blott af herdarna, utan äfven af
fåren. Dessa får äro i egentligaste mening prestadömets egna
händers verk, de äro det andliga ståndets nödvändiga arbets-
material och ega icke minsta sjelfständiga betydelse, ingen
aktiv uppgift, blott den passiva, som ligger i — klippningen.
Si, saken är den, att till prestadömets idé hör väsent-
ligen det att på ett yttre, mekaniskt sätt skapa religiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
