Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Rose och Fadette. Holländsk novell af J. H. Hooijer - Paul Laffiche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Seså, nu äro vi ändtligen färdiga, nu kunna vi söka upp
Paul Laffiche i. trappan, i hvilken han ännu alltjemt befinner
sig. Hans tålamod måste börja taga slut liksom läsarens.
För att godtgöra hvad vi af artighet mot denne herre
gjort för kort, vilja vi kalla den tredje afdelningen af vår
berättelse efter honom
Paul Laffiche.
Hvad Fadette hade i korgen? Om jag nu skulle säga
er, att den innehöll en déjeuner? Huruvida detta skall komma
er att vattnas 1 munnen, är en annan fråga. För de båda
svalungarne der uppe under takåsen var det emellertid en
kunglig festmåltid. En butelj vin, qualité superiure — all-
ting är relativt här i verlden — och en mjuk degskorpa
med hackadt kött inuti, som man i Paris kallar un påteé —
gif en sak ett vackert namn, det förhöjer smaken deraf, och
deri ligger till en stor del hemligheten af det franska kö-
ket — stå sällskapligt bredvid hvarandra på bordet, likt
två besökande, som gerna skulle vilja göra hvarandras be-
kantskap. Fadette trippar med lystria blickar omkring här-
ligheten; vinet kastar en glödande blick på henne; den bruna
pastejen myser mot hennes trånande tänder. Rose skramlar
med de grofva tallrikarne; stålgafflarne läggas bredvid.
»Det här var den tjockaste», sade Fadette, stirrande på
pastejen, sedan hon ett ögonblick jemfört den med de andra
exemplaren, som tedde sig för inbillningens öga i charkuteri-
boden, »den här var den tjockaste. Han ville gifva mig en
annan, en sådan der liten ljus med ett hål i midten. Tackar,
sade jag, den här måste jag ha. Den var den allra tjockaste».
Mången ”Trosbekännelse har säkert upprabblats med
mindre varm öfvertygelse.
Rose ler åt Fadettes ifver. »Bra gjordt min flicka, när
jag nästa gång fyller år, skall du få köpa ännu en pastej.
Man kan säga, att du riktigt förstår den saken. - Akta dig
lite, min lilla stumpal!»
Plum! Der flög korken ur buteljen, Rose är helt röd
i ansigtet af ansträngningen.’ Två gånger fick hon taga i,
medan hon måste skjuta undan Fadette, som hängde näs-
spetsen nästan öfver korkskrufven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
