Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Ny novelliteratur (E. Tenow, Brokigt; A. Fahlstedt, Ax och halm; A. Wahlenberg, Hos grannas; H. Strandberg, Västerut; Cl. Lundin, Alina Frank), anmälningar af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny novelliteratur.
(E. Tenow, Brokigt; A. Fahlstedt, Ax och halm; A. Wallenberg, Hos
grannas; H. Strandberg, Västerut; Cl. Lundin, Alina Frank.)
Ingen torde med utsigt till framgång kunna förneka,
att. författarebanan i vårt land i regeln är af rätt knagglig
beskaffenhet. Men det måste emellertid vara glädjande att
se, alt våra författarinnor ändock äro beredda en och annan
extra uppmärksamhet och vederkvickelse under vandringen på
densamma, och fastän de dervid komma i åtnjutande af några
förmåner, som icke deras manliga yrkesbröder och konkur-
renter i lika stor grad få göra räkning på, är detta något som
icke minst” dessa senare med nöje torde se. Jag åsyftar den
på flera håll a priori befintliga ganska prononcerade ten-
densen att med vida större sympati mottaga den s. k. kvinno-
literaturens alster, att blunda för deras: tekniska fel och
brister samt att tillmäta innehållet större betydenhet, än
hvad det strängt taget torde ega. Att det finnes en och
annan författarinna, som utan minsta olägenhet skulle kunna
fullständigt afvara ett dylikt öfverseende och ändå med till-
försigt upptaga täflingskampen med förf. af mankön, är det
naturligtvis ej min mening att förneka.
Hos’ de manliga kritici, som hysa en sådan der sg. k.
klockarekärlek för kvinnoliteraturen, är det förmodligen både
deras chevalereska sinnelag och deras sympatier för kvinno-
frågan, som inverka på deras omdömen. Hos de af kvinno-
kön. åter "får man: väl anse det vara hvad man skulle
kunna kalla en könets kåranda, färglagd af en känsla af
kvinnokönets naturliga höghet. Itt af de mest karakteristi-
ska: uttrycken för ett dylikt öfverskattande har man i ett
omdöme, som för ett eller två år sedan fäldes af en af våra
mera framstående kvinliga kritici, då hon förklarade, att
framtidens literaturhistoria skulle beteckna literaturen un-
der senare hälften af nittonde århundradet som en literatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
