Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Ny novelliteratur (E. Tenow, Brokigt; A. Fahlstedt, Ax och halm; A. Wahlenberg, Hos grannas; H. Strandberg, Västerut; Cl. Lundin, Alina Frank), anmälningar af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
afsett att åstadkomma någon verklig och djupare karaktärs-
teckning, . utan endast för tillfället ur intrycken från sin långa
teaterrecensentbana velat samla i hop ett och annat, som
kunde visa sig. användbart vid nedskrifvandet af ett spirituelt
kåseri. Och betraktar man berättelsen endast ur den syn-
punkten, är den af ganska förträfflig beskaffenhet och åter-
upplifvar minnet om de dagar, då författarens kända glada
och spirituella penna gjorde sig mera gällande än exempel-
vis i denna sommars nästan gengångaraktigt stereotypa krö-
nikor om stockholmsbor på sommarnöje etc. Men man kan
icke heller förneka, att han i detta arbete + ganska hög grad
oifvit vika för benägenheten att — hvad en och annan bifigur
beträffar alldeles oförtydbart, men 1 fråga om hufvudperso-
nerna mera skenbart — teckna efter modell. Syndar han
dock icke dervidlag alldeles på samma sätt, som t. ex.
Strindberg och andra af det s. k. unga Sverige, n. b. det
manliga, hvilka som bekant icke äro hans favoriter?
När jag läste igenom den unge recensenten Elof Bäcks
märkliga lefnadssaga, kom jag ofrivilligt att göra mig ett par
tre frågor. Den ena var, om författaren afsett att. i en —
naturligtvis af fantasien behörigen påverkad — form halft
allvarligt, halft ironiskt skildra sin egen genesis och utveck-
ling som teaterrecensent. Det var i synnerhet ett par me-
ningar på s. 6 som ledde mig på den förmodan. Det säges
der: »Själfkritiken, som Elof (hjelten i berättelsen) icke förut
känt till, infann sig och ruskade riktigt duktigt om med
själftilliten samt fick slutligen alldeles öfverhand.»
»Elof vardt på det sättet småningom en mindre vanlig
konstgranskare, en som tog sig före att granska sin egen
granskning.»
Eller skulle syftet vara, sans comparaison för öfrigt,
något likartadt med det som gömmer sig bakom den be-
kanta Daudetska tillegnan af Sapho till hans söner, när de
blefve 20 år? Med. andra ord, är det en under hänvisning till
egna »confessions». eller intryck från andra recensenters lif
åvägabragd varning till unge ästetiskt intresserade män att
noga pröfva sina krafter, innan de gifva sig åstad och bli teater-
kritici och att öfva samvetsgrann sjelfkritik sedermera samt
framförallt misstro aktörs- och åktrispersonalens opålitlighet.
Ja, den varniagen är nog alltid nyttig och välbehöflig och
beaktansvärd för både äldre och yngre teaterrecensenter. Men
finge jag säga min mening, skulle jag i synnerhet vilja po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
