Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Den famösa artikeln i Pariserbladet »Le Figaro» för den 22 oktober. Öfversättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
fängt att skapa en nationel roman, som endast rör sig kring
det skandinaviska hemlifvet; trots båda könens försök håller
det franska inflytandet alltjemt i sig.
För att öfvertyga sig härom, är det nog att kasta en
blick på »Ur dagens krönika», en månadskrift, som ges
ut under ledning af hr Arvid Ahnfelt. Man blir icke litet
öfverraskad af att under de svenska artiklarne finna pseudo-
nymer lånade ur pariserpressen. »Un habitué» ger teater-
öfversigten, »Un VWVolontaire> sköter musikkritiken, Jean de
Nivelle skrifver patriotiska poem till Skandinaviens ära;”
insigtsfulla afhandlingar om den. moderna romanen och om
den naturalistiska skolans inflytande bära signaturen S:t
Just eller Passepartout!
Vi kunna icke annat än känna oss en smula öfver-
raskade, då vi i denna tidskrift, hvars medarbetare hafva en
så utpräglad smak för allt hvad franskt heter, få läsa en
sträng polemik mot Figaro. Lyckligtvis bli vi snart lugnade;
det är frågan om Stockholms Figaro, ty Sveriges hufvudstad
har äfven sin Figaro. |
Dessa små detaljer hafva sin vigt. De bevisa att å
skandinaviska . halfön »Nordens fransmän» existera än i dag
lika väl som under Marie-Antoinettes och Gustaf III:s tid.
Det är för öfrigt tillräckligt att genomgå de förnämsta artik-
larne i »Ur dagens krönika» för att inse att denna intres-
santa samling är nästan en fransk revy skrifyen på svenska.
I de literära kritiker hr Arvid Ahnfelts medarbetare skrifva,
är det i allmänhet blott fråga om franska böcker. Är det
fråga om skön konst, utkommer en redogörelse för Millets
exposition nästan samtidigt i Stockholm som i Paris.
T’école des beaux arts, la salle Petit, industripalatset ega
inga hemligheter för M:me Cecilia Weern, som i Ur dagens
krönika skildrar sina reseintryck. Frankrike återkommer på
nästan hvarje sida af denna den intressantaste af de svenska
tidskrifterna och våra gamla bundsförvandter i Norden låta
intet tillfälle gå förloradt för att visa oss sina sympatier.
Förhållandet är sällsynt och förtjenar att beaktas. Sverige
är nu den enda vrå af Europa, der en fransman känner sig
helt och hållet vara i ett vänskapligt sinnadt land.
x +
+ Den parodiska festsången till tidningen »Vårt Land»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
