Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hysteriska attacker i Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SK
»Hvad du vinner, hjelterykte vinner du ej därpå», snälle
professor. . Att slå till reträtt redan nästa dag! Hvad vittnar
det väl om annat än dels att den naturliga före en tagit ut
sin, rätt och dels att han vaknat till insigt om att ha rusat
åstad i ogjordt väder.. Men »Le reviewers» välvilja mot Dagens
Krönika verkade tydligen på honom som anblicken af rödt öd
på en folkilsken tjur, hvilken. då genast börjar fnysa och
stampa i marken. Efter åseendet af Storhertiginnan skulle
vi dock snarare vilja förlikna professoren med generalen Brum
Brum, han som, bara råg fienden nämnes, råkar 1 extas och
domderar:- och bråkar alldeles förfärligt med ord, åthäfvor och
sabelskram mel, så att öra vänner ha vådligt bestyr, att hålla
honom tillbaka, ty 1 sådan situation är han — farligast för
sig sjelf... Hvad som egentligen tyckes. förundrat A.B. och
naturligtvis ännu mer »Vårt Land» och hvari de trott sig finna
ett ovederläggligt bevis på Krönike-utgifvarens brottslighet,
det är — tänk så märkvärdigt — att en stor verldstidning,
när den företar sig att i tur och ordning behandla de olika
ländernas tidskriftsförhållanden, skaffar sig och vill honorera
(kanske det är der skon klämmer?) personer, som icke äro
alldeles okunniga om det ifrågavarande landets förhållanden
eller oförmögna att sätta sig in 1 detsamma. Hvilken naiv
sjelfbekännelse af. de . båda tidningarna! Från. den der i
ala möjliga hänseenden obildade publicistiska prestahopen i
Vårt Land kunde man måhända vänta en dylik enfaldig
öppenhjärtighet, men knappast från en vetenskapsmans tid:
ning F Det är äfven svårt att inse, hvarför icke i sjelfva Paris
med dess talrika skandinaviska koloni skulle kunna med
åtminstone ett halft dussin spalter. Framställningen var för öfrigt så puerilt
underhaltig, att ’den, som man finner, icke ens aktades värdig att upptagas
i »Vårt Land», som eljest icke plär vara synnerligen kräsmagad beträffande
de till bladets fyllande insända bidragen.
+ Det är ett verkligen rörande och glädjande skådespel, hur den
andliga frändskapens röst ändå till sist lyckas göra sig gällande. På sin
meritlista kan »Dagens Krönika» åtminstone uppföra det, att den, liksom
Octave i »Pot-Bouille» med makarne Pichon, fört Aftonbladet och Vårt
Land i hvarandras armar. ’I fäjden mot oss har nämligen »Vårt Land»,
glömmande sina gamla antipatier mot A. B., trädt fram som dess enda
bundsförvandt. Och A. B. har å sin sida förut sökt Vårt Lands hjelp.
Till de båda ädla kämparnes inbördes uppbyggelse skola vi dels
citera det ryska ordstäfvet: »Den ena smutsiga handen tvättar den andra
och båda bli rena» och dels erinra A. B. om den klumpiga nalle på
vauxhallen, hvilken kunde hålla kuraget uppe något så när, tills han fick
mottaga bifallet från ett visst håll.
Ur Dagens Krömka. VII. 11, 12. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
