Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902
drag var ej fullt så äkta Mendelsohnskt, men i alla händelser
ganska; lifligt och dramatiskt. Något särdeles dramatiskt
föredrag besitter deremot ej hr Lejdström, som snarare
sjunger litet trögt och flegmatiskt. Han eger ett ganska
godt röstmaterial och förstår efter sin Parisfärd bättre än
förut att låta detta komma till heders. Hans konsert-
repertoir är alltid fin och smakfull. Vid detta tillfälle före-
drog ’han en romans, hvarmed Lasalle för några år sedan
gjorde stor lycka å Grand Opéra, ur Ben Saids parti i »Le
tribut de Zamora» af Charles Gounod.
En fullsatt salong helsade hufvudstadens första unga (och
vackra) qvinliga direktris, fröken Anna Pettersson, då hon
gjorde sin entré såsom prins Carlo i Louis Varneys operett
»L’amour mouillé», (ganska fritt) öfversatt »Amor gengångare».
La jeunesse dorée utgjorde enligt D. N. hufvudparten
af publiken. Annars tyckte vi för vår del att månskenet i
salongen nästan öfverträffade månskenet på scenen.
»Sicken. en» hördes en röst ur första radens fond, då
jernridån delade sig och Amorstatyn vardt synlig, omgifven
af unga, nätta, vackert rödmålade tärnor, redan från början
signalerande teaterns clow.
De unga flickorna sjöngo en fridsamt idyllisk kör, litet
lång, men kikarne hade ju angenäm sysselsättning. Fru
Carlbäck — Fritella — satte derpå litet lif i spelet genom
att gnola några små flyktiga amorskupletter, hvarpå fru
Cederberg — Catharina — i en prålande grannlåtskostym gaf
än mer fart åt det ’hela. Så höras litet gälla soprantoner
bakom scenen, det är prinsessan som intonerar sin barcarolle,
ett italienskt lättflytande stycke, som gjorde fru Grunder
heder. Väl inne på scenen, klang hennes röst med stort
behag, dess timbre påminner något om Sigrid Arnoldsons.
Hennes pianissimo är särskildt hörvärdt och koloraturen rätt
delikat. Den Amorlegend, hon derpå låter höra, innehåller
styckets ledmotiv, ett litet fint nummer i äldre operettstil.
Amorlegenden har till följd att de unga damerna vräka Amor
i sjön, men då -vredgas hörbarligen Jupiter och skriande af
räddsla rusar den åskrädda ungdomen ut i kulissen under
stor trängsel och — fnittrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
