Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Huru Jenny Lind blef »Nordens näktergal» af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
962
Det är vid denna tid som skalderna började stringa sina
lyror till Jenny Linds ära. Man skulle kunna fylla hela voly-
mer med allt hvad sedan dess har diktats på alla civiliserade
tungomål till den »nordiska näktergalens» lof. En bland de allra
första versifierade hyllningar, som egnades den intagande sånger-
skan, kom från Herman Sätherberg. Ur hans i Aftonbladet den
31 Maj 1839 införda täcka poem, signeradt H. S—g, må anfö-
ras några strofer:
Ack hörde Du en enda gång
Din stämma i Agathas sång,
När hon sin drömda älskling kallar
Från mörkrets svek bland skogens tallar!
Och såg Du framför korsets fot
Alice vid afgrundsandens hot
När jorden darrar under skriken
Som höjas ur de fallnas riken.
Du skulle då ej fråga mig
Hvarför hvart öga söker dig:
Olympens strålar, hvar de falla,
De locka, de förtjusa alla.
Men källan som mot himlen ler
Sin egen himmel icke ser,
Och Blygsamheten ej betänker
Hur dubbel fägring hon sig skänker.
Lef lycklig i Din oskuldsverld,
Der giftet uti tidens flärd
Till denna stund ej vågar blandas
Med luften som Ditt väsen andas!
Och tjusa vid Paminas dygd,
Beständigt skön, din fosterbygd —
En dufvopost åt konsten vorden
Emellan himmelen och jorden!»
Ännu ett poem af samme skald, äfven synligt i Aftonbla-
det, må här meddelas:
Lärkan och näktergalen.
Jag lyssnade med glädtigt sinne
Och skref i björken till ett minne:
Du lilla lärka, hvilken slår
En drill, som du, i nordens vår,
Till himlen, när ditt qvitter klingar,
Du lyfter mig på andevingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
