Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Huru Jenny Lind blef »Nordens näktergal» af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
hela dess omfattning. »Jag lefde af mina tårar och af hemsju-
kans smärta», sade hon en gång, när hon talade om sitt vistande
i Paris. Det oaktadt kunde ingenting förmå henne att vända
om, förrän hon aflagt ännu ett prof hos Garcia. Efter den
utsatta tidens förlopp fann denne att rösten förbättrat sig och
man kunde börja undervisningen.
Hon arbetade med jernflit och tycktes i de trägna musika-
liska öfningarne finna en tröst för sitt sorgbundna sinne. HEgen-
domligt nog synes hvarken Garcia eller de personer som någon
gång i societeten fingo höra Jenny Lind hafva fullt uppskattat
hennes talang. Ehuru hon, om man får tro en uppgift af Char-
lotte Birch-Pfeiffer, t. o. m. sjelf skulle ha komponerat sina
kadanser och fioriturer till de arier hon sjöng och Garcia fun-
nit dessa så goda att han sjelf kopierade dem, kunde hans unga
elev likväl aldrig bringa honom till den öfvertygelsen att hon
en gång skulle blifva en företeelse af högsta rang inom sångens
verld, och hon försäkrade ofta, att näst henne sjelf ingen
skulle mera kunna förvånas öfver hennes framgång än Garcia.
Denne tycktes nu uteslutande ha fästat sina förhoppningar vid
sin andra svenska elev, Henriette Nissen, den sedan så frejdade
sånglärarinnan.
Att Jenny Linds djupt känsliga själ skulle nedtryckas och
smärtas af ätt se sig sålunda tillbakasatt, är ’naturligt.
Fram på sommaren 1842 ankom till Paris Jenny Linds
gamle vän och beundrare A. F. Lindblad, för att påminna den
i Stockholm allmänt saknade sångerskan att det nu kunde vara
tid att. resa hem. Lindblad gjorde henne bekant med Meyer-
beer, som då vistades i Paris. Den store tonsättaren fick höra
henne sjunga, men tviflade att den späda, men ändock så metall-
rika röstens föjtartade renhet äfven i en större lokal skulle
kunna bibehålla hela sitt egna behag.
För att utröna detta anordnades en audition med full orke-
ster i Stora operans salong, der Jenny Lind sjöng och spelade
några scener ur »Robert», »Norma» och »Friskytten». »Vous aves
une voix suave et virginale, Tune charmante expression», lär
Meyerbeers dom ha lydit. Att den unga sångerskan emellertid
gjorde ett djupare intryck på honom än man då förmodade,
derom vittna sednare tilldragelser.
I sällskap med Lindblad och Lars Hierta med fru lemnade
Jenny Lind Paris den 31 juli 1842 och tog vägen öfver Lon-
don — der hon endast dröjde några få dagar, — Hamburg och
Libeck. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
