Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Huru Jenny Lind blef »Nordens näktergal» af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
974
Om också de liberala tidningarne af politiska skäl voro en
smula ljumma i sina omdömen om sjelfva stycket, så öfverens-
stämde dock alla kritikerna i sina loford öfver Jenny Lind, som
man här fann »gudomlig» i både sång och spel. »Lind-entusias-
men)», som något svalnat på sista tiden, uppflammade nu åter
och visade sig varmare än någonsin. Blommor, som hittills ej
vankats vid mer än några få Lind-representationer, började nu
höra till ordningen för aftonen. Länge åtnöjde man sig icke
med att ropa da capo på sin gunstlings kupletter, utan hon måste
omsjunga den hvarje afton, tre gånger. Jenny Lind visade här
en ny sidå af sin talang: den naiva, glädtiga, då man: dittills
uteslutande trott henne tillhöra den stora tragiska operan. Den
svenska folklifsbild hon här framställde öfvergick allt hvad man
i den vägen här hemma hade sett och hört. Ännu till .den dag
som i dag är torde heller ingen annan sjungit våra svenska folk-
visor så som Jenny Lind då och vid många andra tillfällen
gjorde det. Hon sjöng dem för oss såsom vår nordiska natur
ingifvit dem.
»National-divertissementet» undgick tillfällighetspjesernas van-
liga öde, det att lefva med kort lif och snart nog försvinna
från repertoaren. Stycket blef i stället en verklig guldgrufva
för teatern. Inom två månader hade det redan gått’ 27 gånger
för fulla hus.
Åter förestod en lysande triumf för vår sångerska, måhända
den mest glänsande hon dittills firat, då på hennes unga skuldror
lades den tunga bördan att uppbära och gifva framgång åt en
redan totalt fallen opera, Bellinis »Sömngångerskan». Redan straxt
på nyåret hade operan första gången gått öfver våra tiljor, men
gjorde fiasco och nedlades redan efter första representationen.
Aminas rol anförtroddes nu åt Jenny Lind. Hon utförde den
första gången den 1 mars. Tillika gafs »Divertissementet».
Publikens förtjusning var utomordentlig. Aldrig hade entu-
siasmen stigit till sådan höjd, aldrig beundran för den genialiska
sångerskan varit lifligare. Personer, som sett denna rol gifvas
af Persiani, försäkrade att hon ingenting hade att frukta af
jemförelsen med denna artist. »Partiet erbjuder, för en öfver-
lägsen artist, tillfällen att ådagalägga öfvergången från scener af
den högsta glädje till den djupaste sorg, som ett orättvist bort-
stött, såradt, förtrampadt, älskande hjerta kan förnimma. Det
är svårt att säga om man i fråga om Jenny Lind här måste
mera beundra sångerskan eller skådespelerskan. Svårligen lär på
någon scen denna rol blifvit återgifven med större konstnärlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
