Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
983
den, föredraga att krypa in i sitt skal och låtsa som om det
regnade. Det kan ju då tyckas, som om man skulle kunna låta
den sofva i fred den lilla tid den kanske har kvar. Direktionen
tyckes nämligen sväfva i sorglös okunnighet om hur ytterst skör
dess lifstråd är sedan i våras. Men för att i hvad jag förmår
söka förebygga, att man blandar bort korten, utan att felet till
den blifvande katastrofen må sökas der den det bör, tar jag
mig friheten att rekapitulationsvis fortfarande samla i hop bidrag
till nuvarande teaterdirektions historia.
Medan sign. Volontaire gerna framhåller direktör Willmans
förtjenster såsom rollutdelare, älskar jag åter att dröja vid hans
icke mindre framstående egenskaper såsom administratör och
financier. I det senare afseendet har jag den sorgliga pligten
att konstatera, att samme direktörs sällspordt nitiska och kraft-
fulla bemödanden under förra spelåret att lotsa teaterfartyget
oskadadt fram mellan ekonomiens blindskär icke krönts med
väntad framgång, i följd hvaraf ock förtroendet hos hufvudreda-
ren tyckes något minskadt. Och vid ett par tillfällen har det
fallit på Posttidningens lott att göra sig till ett slags uttryck
härför. Det bör kännas litet försmädligt för den der stackars
Posttidningen, som annars några gånger beskäftigt, men tämligen
misslyckadt och alltid på skrufvar sökt inbilla sig och andra
att allting vore så bra stäldt vid Kungl. teatern och alt motsatt
tal endast grundlöst förtal och ett förmätet attentat mot »tredje
Gustafs skapelse», hvilken senare fras tyckes vara den gentilaste
vältalighetsblomma, den akademiska tidningen kan sträcka upp sig
med. Uti debatten om teatern de allra första dagarne af juni tycktes
finansministern se teaterns finansiella ställning i ganska ljus dager,
ty han ansåg då sannolikt att dess ekonomiska förvaltning under
de tre sista åren hade redt sig ganska bra. Inte fullt fjorton
dagar derefter inträffade emellertid något som alltid måste störa
det goda förhållandet mellan honom och hr Willman och som
lär ådragit den senare en rättvis uppsträckning. Nu är att
märka, att förslaget om Dramatiska teaterns öfverlåtande till ett
konsortium var för direktionen som salt i surt öga och det af
flera anledningar, hvilka den med teaterförhållanden något be-
kante lätt fattar. Man stretade ock emot med både händer och
fötter. Ett af medlen var att få folk att tro, att Dramatiska
teatern var en sådan der höna, som endast värpte stora, stora
guldägg, hvarför det vore i högsta grad oklokt att staten för
en ringa penning afstode derifrån. Det är att märka, att direk-
tionen alltid ridit på samma käpphäst, när det varit fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
