Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
995
Skulle det åligga mig att här i detalj redogöra för inne-
hållet i Askungen, skulle jag i sanning ej finna en bättre for-
mulering af mina känslor vid fullgörandet än hedersmannen
ZEneas bekanta ord: Infandum, regina jubes, renovare dolorem.
Ty fasligare och bedröfligare teaterminne än premidren af Ask-
ungen kan jag ej få, oaktadt det på några händer särdeles förtjenst-
fulla spelet. till hvilket jag genast skall öfvergå. Man har sagt att
stycket mest passar för barnkammarens invånare, men det vore
skada, om oskyldiga barnasjälar skulle få sin smak snedvriden ge-
nom åseendet af dylik oäkta och förkonstlad sentimentalitet. För
tyska hjernor, som, genom förtärande af en massa sejdlar öl med
motsvarande kvantiteter korf, försatts i en viss känslostämning, kan
det deremot vara passande andlig näring, men icke för normala
svenska hjernor. Tendensen är gud bevars mycket vacker, och
pjesen kan ju måhända tjena som ett slags åskådningsmateriel för
fickpensioner öfver olämpligheten att se fattiga elever öfver axeln;
men dervid böra lärarinnorna dock låta sig ytterst angeläget vara
att påpeka all den tillgjorda, oäkta sentimentalitet, hvaraf stycket
öfverflödar. Men äfven den värsta öken har alltid några oaser och
i Askungen utgjordes de af några rätt lustiga pensionsscener. Det
fans t. o. m., med antiken till utgångspunkt, en och annan liten
ekivok point, som märkvärdigt nog icke framkallade sedlig in-
dignation hos den recensent, som eljest i höst tyckes vara angri-
pen af en viss febril mani att finna oanständigheter litet hvar-
stans. De antydda pensionsscenerna, hvartill fru Hartman så
att säga angaf rätta tonen, gingo con amore, måhända der-
för "att de festa af de spelande voro så unga, att de hade i
färskt minne alla muntra upptåg från elevskolan, ehuru man väl
får antaga att hr Bergqvist såsom lärare ej kunde ha hämtat
förebilden från samma håll. Men hvad som gjorde represen-
tationen till en bemärkelsedag var, att fröken Sandell då gjorde
sitt inträde vid kgl. teatern, dit hon just genom det tilltänkta
konsortiets försorg hade förvärfvats. Och hennes inträde blef
en verklig triumf. Jag skulle vara nästan frestad att säga. att
hon i denna roll nästan skapade af intet, ty hennes Askunge blef
en fin och skärt poetisk bild, så att den njutning man erfor genom
att ibland kunna dras bort från pjesens ihåliga sentimentalitet,
endast och allenast var hennes förtjenst. Den hyllning, som från
den talrika publiken kom henne till del, var ock varm och väl-
förtjent. Men hvad skall man säga, om direktionens urskil-
ning, som låter en sådan stor begåfning spilla sina krafter
på sådant kapitalt nonsens och till på köpet göra sitt inträde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
