Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
värdigades icke hans majestät, hvilken; som bekant, håller
så strängt på statskyrka och religion, att deltaga i applåderna
efter «den stora : hädiska scenen i fjärde aktens slut. Så väl
stycke som spel kräfver ett förnyadt seende, hvarför jag måste
till nästa Ööfversigt uppskjuta ett närmare: ingående på detta
ämne. Jag gör det så mycket hällre, som jag derigenom kan bli
i tillfälle att bedöma fru Fahlmans: spel i hufvudrollen, sedan
hon torde hunnit frigöra sig från de alltid icke fullt disponerande
känslor, som helt naturligt bli en följd af medvetandet att upp-
träda på en ny scen och med en ny, icke precis så välvilligt
stämd, delvis ganska uppblåst, förnäm kamratkrets bakom sig. Uti
henne bar kel. teatern efter fru Fåhrsus afgång äntligen fått
en :kvinlig artist, som jämte öfriga förutsättningar för det högre
; skådespelet eger ett röstmaterial, som i klangfullhet och väl-
ljud står högt öfver alla öfriga damers vid samma teater och
hvarigenom man hädanefter icke uteslutande är hänvisad för dy-
lika pjeser till: fru Dorsch-Bosin med hennes tämligen kalla,
osympatiska spel och iännu mindre behagliga, sträfva röstorgan.
Såsom redan delvis är antydt var spelet i denna pjes icke på
någon hand vidare utmärkt; den enda som var bra i sin upp:
gift var hr A. Örtengren, men det var i en biroll. Särskildt
passade hans mask förträffligt för jesuittypen. Vi återkomma,
som sagdt.”
| Förutom med detta har kgl. teatern i höst varit i tillfälle
j att syssla med tvänne jubiléer, om ock Göteborgs teater måst
upplåta sin lokal för det sista. Det första jubiléet var: tillika
en afskedhelsning till en gammal: veteran i teaterns tjenst, hr
Sundberg; det andra vår en hyllning af en konstnär, livars från-
varo framkallat ett betänkligt tomrum vid den dramatiska tea-
tern, . men : som man dock torde kunna hoppas få återse, när
teaterdirektionen lyckas öfvervinna sin byråkratiska högdragenhet
| och genom att taga första steget bereder samme konstnärs »hon-
| nette ambition? en, icke alldeles så obefogad upprättelse. Att nu
yttra sig om dessa jubiléer är verkligen i dubbel mening att
komma post festum. Och särskildt beträffande hr Sundberg är
jag desto mera i bryderi, huru jag skall kunna tolka den akt-
ningsfulla sympati, en hvar teatervän måste erfara för ett så
’ = Stycket tyckes mnedlagdt efter 3 repres. och redan innan detta
hinner utkomma. Är det måhända i följd af någon inblandning från
högre ort eller känner sig teaterherrskapet stött öfver ogynsamma kritiker?
Minskad frekvens från publikens sida brukar ha mycket litet att säga hos
de vid kgl. teatern bestämmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
