Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vittra och politiska stjernskott från de dödas rike: Hittills otryckta bref - P. D. A. Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brådska, än genom ännu längte tystnad möjligen (till vår storå
bedröfvelse). föranleda: den föreställningen, att mitt och mina
barns hjertan klappa mindre varmt för vännen från Döderhults- |
vik än fordom för vännen från Vadstena.
Alltså! Först och främst, tusenfaldig lycka till återställ-
ningen. af själens och kroppens helsa, hvars frånvaro föror-
sakat mig ett bekymmer, hvilket jag med Tit. öfriga. vänner
redligen och länge delat. Lycka, i sammanhang dermed, till
den trefliga vistelsen hos syster, systerdotter och systerdotter-
barn i det härligt framåtskridande Döderhultsvik, hvilket jag
enligt Herr Auditörens intressanta beskrifning måste föreställa
mig såsom i särdeles rik måtto fullt af Z/, oaktadt det ache- |
rontiska orts-namnet! Jag har dervid erinrat mig, huru hemskt
detta namn alltid förekom mig. 1 mina gosseår, när jag — |
som var en stor älskare af geografi och kartor — vid hvarje i
betraktande af en karta öfver Östergötland, som min fader |
hade skänkt, ständigt såg längst ner i hörnet till höger en ort
4
kallad: Döderhultsvik, :hvilken då syntes mig ligga vid kartans
gräns liksom vid :lifvets — en in- eller utgång till under-
jorden.
Ja — »dagarne i Motala i Juni :1S52»! ”Tit. såg då min
till Gud hemkallade hustru i sista aftonglansen af sin (redan
då mer än vi visste) undergräfda kraft och helsa; mig i afton-
rodnaden af min lefnadsglädje, — som kort derefter för all-
tid nedgick. Redan vid samma månads slut började. (fastän
i begynnelsen med långsamma smygande fjät) den tyningssjuk-
dom frambryta, som, utbildad: till tvinsot och slutligen lung-
söt, efter, tvenne. års; förlopp drog henne i grafven..,. Dessa
tvenne år voro egentligen blott ett långsamt döende. Fåfängt
Oo
tycktes hon efter en badresa .till Varberg 1853-någon tid
framåt befinna sig en smula. bättre; hösten, vintern, våren till-
intetgjorde alltsammans och i det sorgligt kära Motala, dit vi
(enligt hennes önskan) begåfvo oss i slutet af Maj 1854, lem-
nade hon mig, stilla slocknande, den 9 Juni kl. 8 på morgo-
nen... — Man säger att idez helar? ännu. blöder ungefär lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
