Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - På konstens tinnar. Några drag från Jenny Linds triumftåg i utlandet. Ur samtida anteckningar, af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oo
DD
Emellertid - erhöll hon så enträgna anbud om ett gästupp-
trädande å operan, att hon beslöt gifva vika.
Den 10 september som Alice i »Robert» gjorde hon sin
entrée på den danska operascenen. Operan: var i sceniskt af-
seende utstyrd på det präktigaste. Såväl kör som orkester, un-
der Gläsers anförande, skötte sig förträffligt. Äfven den svenska
artistens medspelande syntes elektriserade ’af hennes själfulla
sång och spel.
Genast då Alice, klädd i den enkla pilgrimsdrägten, inträdde
på scenen, bragtes publiken i exalterad hänryckning af hennes
rena toner, som likt silfverklockor klingåde öfver kör och or-
kester. : Hon blef ofta afbruten af långvariga bravorop midt
under sången, isynnerhet i duetten med Robert, hvilken till
och med måste upphöra tills entusiasmen något lagt sig. En
stor mängd svenskar bevistade operan. Men man knappast såg
dem röra en hand; de sutto tysta och njöto af sin landsmaninnas
triumfer.
Efter: operans slut blef aftonens hjeltinna enhälligt fram-
ropad. Detta var något oerhördt i Köpenhamn, der det stela
teaterreglementet strängt förbjuder inropningar. Det var derför
så mycket mera öfverraskande och hedrande för vår sångerska
att dettå förbud helt och hållet ignorerades och att publiken icke
upphörde att ropa förrän hon visade sig. Med händerna kors-
lagda öfver bröstet, med den ädlaste anspråkslöshet i hela sitt
väsen framträdde hon, djupt bugande, från den yttersta kulissen
och lät en blick full af den innerligaste tacksamhet sväfva öfver
salongen, hvarpå hon i samma ställning drog sig tillbaka under
lifligaste bravorop. Tidningarne kunde knappt finna ord för
sin förtjusning. »Vi vide intet Andet at udsatte paa M:lle
Lind, end den Omstendighed at hon ikke tillhorer oss for be-
standigt.> Föröfrigt citerade man i skandinavisk hänförelse än
Mellin:
»Nu vintrens brygga stormen bryta må!
Långt skönare nu finnes till att vandra.
5 Ty Konstens genius kan brygga slå,
Der goda andar möta lätt hvarandra.»
än Assar Lindeblad:
»En själ, ett hjerta uti Norden vare
Och Sångens dufva öfver sundet fare
Med oljolöf emellan bröder blott.>
fi
då
SV
m
at
as
de
rä
fo
ho
ha
dot
Ge
»G
ho!
hac
sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
