Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Parkett af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
gina von FEnmeritz och en bearbetning af hr Josephson, »Sådant
händer i våra länder>, folkskådespel i en mängd bilder och med
sång. Lika visst som icke en nutida författare, som vill skrifva
historiska skådespel, får taga det förstnämda till: mönster, lika
visst är, att det ännu i följd af sin stämningsfullhet måste anses
lifskraftigt och ingalunda oförtjent af en plats på repertoaren äfven
för en teater med mycket stränga anspråk. Och återgifvandet
denna gång lände Nya teatern till verklig heder och var väl
förtjent af det bifall, som kom det till del såväl från publik
som kritik. De båda hufvudrollernas innehafvare, fröken Lund-
qvist och hr Ranft, kunna i synnerhet göra anspråk på äran härför.
Den förra, hvars anlag snarare peka åt rent moderna uppgifter,
uppbar den långa ansträngande rollen med känsla och behag och
lyckades i synnerhet bäst i de senare akterna och förnämligast i
dödsscenen. Hr RBanft, som särskildt eger en stor förmåga att åstad-
komma en träffande mask, var-en ståtlig Gustaf Adolf, som för-
stod att låta vredens åskor ljunga med kraft. Af birollerna må
nämnas hr Qollin, som åter fungerade som styckets bof och
förutom god maskering äfven lyckats delvis frigöra sig från det
ofördelaktiga sätt att tala, som oftast skadar det goda intrycket
af hans samvetsgranna bemödanden, och dessutom hr Nilsson
för hans präktiga krigsbuss.
Den andra pjesen var sådan att kritikens egentliga åtgö-
rande torde inskränka sig till att konstatera dess mindre eller
större framgång, ty det torde vara bästa måttstocken för be-
dömandet. Och så bedömd torde den ha varit ganska bra, ty
jublet vid premiegren och dagen efter var betydligt lifligt. Spelet
var förtjenstfullt, i synnerhet hos hrr Holmqvist, Warberg och
Gardt och fruarna Littmark och Stenfelt. Det synes nästan, som
om hr Holmqvists konstnärskap skulle vunnit på nedläggandet
af ett direktörsskap, som man eljest antog icke så förfärligt
tryckte honom. Dels uppträder han oftare och dels utarbetar
ban sina uppgifter omsorgsfullare än hvad fordom understundom
tycktes vara fallet, och alt hvad han åstadkommit i höst har
derför varit af stort värde. Om ock »folkpjeser» af detta eller
andra slag anses böra utgöra hufvudbeståndsdelen af Nya teatens
repertoar, skulle dock ett upptagande understundom af pjeser,
antingen lockande genom sitt literära värde eller nyhet, säker-
ligen icke visa sig som en dålig spekulation och derjämte åt
teatern bibehålla sympatierna äfven från en något anspråksfullare
publik, en hvardagarnes parkettpublik, — sympatier, på hvilkas
långmodighet ej altför stora växlar få dragas. Teaterns dra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
