Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Paul Bourget. En dekadensepoks novelldiktare af A. E—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
blir till ord, blir till handling. ’ Derefter vill han afläsa detta
inre lif i anletsdragen. Minerna, gesterna, ansigtsfärgen, muskel-
spelet, alt får sin förklaring genom de själsrörelser, han blottar,
och intet är nog ringa, att han glömmer, hvad det uttrycker.
Betecknande är den fras, hvilken han uttalar om Hubert,
då denne följer rivalen på Paris gator i åkardroskan: >Han
fördjupade sig», heter det, »i den slags analys, som alla ob-
servatörer af yrke väl känna, sådana nemligen, som inträda i
en teatersalong, ett sällskap, en vaggon med den blotta önskan
att se menniskans fysiologiska funktioner arbeta, att i blickar,
gester, andhemtning och attityder följa temperamentens omedel-
bara uttryck.»
Derför bli hans porträtt äfven så fina och själfulla. Bakom
hvarje del i en qgvinnas eller mans ansigte uppletar hån gerna
ett karaktärsdrag, en egenskap. Hélene Chazels pånnå är nästan
för hög, säger han, men detta utgör ett tecken på, »att en
öfverspänd inbillning hos henne beherskade omdömesförmågany.
Hennes anletsdrag vitnade om »passion, energi och stolthet, från
den något stränga linien i hufvudets starkt bygda nedre dels
oval till den fast tecknade munnen, och från hakan, hvilken
syntes värdig ett romerskt mynt, till den raka näsan.> I Alfred
Chazels gestalt ser han uttrycket af en strid, af kampen mellan
»det ursprungliga temperamentet, som antagligen varit ganska
robust, och uppfostran, som varit mer utjemnande»." Armand
de Quernes yttre bildar nyckeln till hans karaktär, och af rörel-
serna, minspelet, ansigtsfärgen, stämman, finner han hos Hubert,
hvad han ärft och hvad som är uppfostran.
Bourget kan dock icke stanna vid detta enda, enskildå fall.
Sedan han analyserat en karaktär eller ett sinnestillstånd, fort-
sätter han sin väg till sjelfva lagen eller det allmänna. Gamle
grefve de Scilly,”" som är på hemvägen i en åkardroska, känner
plötsligt en regnskur, hvilken piskar honom i ansigtet. Ögon-
blickligen erfar: han en förnimmelse af kyla, och gubben kryper
ihop och börjar fundera i sitt vagnshörn. »La sorte de reploie-
ment que produit une contrariété physigque a souvent pour effet
d’aviver étrangement en nous la puissance du souvenir.» Teck-
nar han en personlighet, såsom Alfred eller Scilly, leder han
sig från den till en psykologisk teori. : I anledning af Alfred
gör han följande observation: »Dylika abstrakta själar, för hvilka
" Se »Crime d’amounr».
på C o
" Se »En grym gåta».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
