Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett försonande stamträd eller En naturens lek? Af Cubicularius Supremus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Pompeji och Herculanum ankommande gäst, som ansågs
för en trovärdig man. Till ett värdshus hade en afton
tvänne herrar ankommit och intagit hvar sitt rum, skilda af
matsalen. Betjeningen frågade om de ville äta tillsam-
man eller befalde mat in på sina rum. Bägge begära äta
i salen. De nalkas bordet på samma gång, men vid det
de fixera hvarandra, vände bäggedera strax hvar till sitt
rum igen, befallande maten in till sig. - Betjeningen trodde
att de misstänkte hvarandra, det den ene härmade den
andre i den styfva gången; man hade aldrig sett två så
Om morgonen reste de två herrarne åt
Den ene hade
lika personer.
olika håll och undveko att mötas i salen.
rarit grefve Munck, den .andre hade kallat sig öfverste
Gustafsson.
Nu (1888) tyckes emellertid divergensen häfd, och
man kan anföra skaldens ord:
ÅAtter det skilte börer sig sammen,
En gang i tiden vorder det et.
RSA CKABE
TE NN SIS
EOVSYCdT—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
