Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kronprinsen Karl Johan och hans planer på franska tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
vändpunkten, hvarpå mycket berott. Då Bernadotte i Lättieh
såg sina illusioner krossade, blef han ursinnig och jag är böjd
att tro att Napoleon då skulle ha kunnat förmå honom att
med sina svenskar draga sin färde. Men det är emellertid
klart att han blott skulle ha velat begagna Bourbonerna som
verktyg till sin egen upphöjelse, trots de försäkringar han
genom Thornton gaf oss, att det inte fans någon medelväg
mellan Ludvig XVIII och Bonaparte.» En lycklig slump har
åt oss bevarat ännu en urkund, belysande den tvetalan till
hvilken "»bjelten från Norden» gjort sig förvunnen. Den 19
mars, samma dag som de 40 franska officerarne, hvilka han
gifvit så vackra råd mot Bourbonerna såsom reskost på vägen,
anmälde sig hos förposterna utanför Ypern, höll kronprinsen i ’
Lättich till Ludvig XVIII:s förste adjutant och fullmäktige ett
tal, som började med orden: »Jag vill Bourbonernas sak väl och
jag ensam besitter medlet att betrygga dess seger. De allierade
kunna ingenting göra utan mig, ty Frankrikes folk har förtro-
ende till mig och misstror de’ allierade.»
Slutligen kom äfven vedergällningens dag för denne martyr
för det »besvärliga sträfvandet efter förbjuden storhet».
"Några timmar efter det Paris kapitulerat visade han sig
der åtföljd af M:me Staöl och Benjamin Constant. För att icke
skada sin ’pretendentroll genom att för tidigt ge den tillkänna,
uppträdde han de första dagarne med den största anspråkslös-
het och hörde sig för hos kejsar Alexanders förtrogna innan
han vände sig till honom sjelf. Bland dessa befann sig kejsa-
rens adjutant, den korsikanske generalen, grefve Pozzo di Borgo,
hvilken var ovanligt hemmastadd med de franska förhållandena
och dessutom Bonapartes dödsfiende. Med honom föranstaltade
kronprinsen en middag, under hvilken han i förtroende ryckte
fram med frågan om de allierade redan träffat något beslut rö-
rande Frankrikes framtid. »På hedersord, min prins, man är i
stor förlägenhet deröfver, sade den slipade korsikanaren, och
jag tror att några råd af ers höghet, som så noga känner lan-
det, skulle komma väl till pass. Hvad anser ni att makterna
borde göra? Hvilken chef kan man gifva en nation, som är så
svår att regera? — Är valet då ännu fritt? frågade Bernadotte.
Det bör ni veta. — Ja, ännu är det nästan fritt trots alla be-
stormningar af huset Bourbon. — Jag tycker, herr grefve, att
denna familj blifvit ganska främmande här; hvad Frankrike
framförallt behöfver är ett franskt öfverhufvud, som inte har
orsak att klandra revolutionen. — Det är intet tvifvel under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
