Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Parkett af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisabet uppträdande bör särskildt framhållas hr Lundberg, hvil-
ken i den tredje aktens stora slutscen inlade en kraft och passion
och ädelhet, som öfverraskade och lofvade godt. Det synes som
om ombytet af scen skulle haft sin nytta med sig för hr L:s
seeniska utveckling, ty det var icke första gången under detta
spelår som han visade anlag, hvilka peka utöfver och bort från
de mjäkiga och tillgjorda älskarroller, som tycktes vara hans
förnämsta specialitet på Södra teatern. Den yttre uppsättningen
var verkligt god och rustningarnas och kostymernas prakt lem-
nade föga att önska. I »Cornelius Nepos» innehade fröken
Lundqvist och hr Lundberg två af hufvudrollerna, den tredje
innehades af fröken Eklund. TI s. k. subrettroller torde den
senare ha sin egentliga begåfning, der är hon ganska frisk och
liflig, men i allvarligare roller blir det lätt något uppstyltadt
i tal och hållning, som smakar något af dålig s. k. landsorts-
tragik. Efterpjesen var af mycket rolig och uppsluppen pe-
skaffenhet och gafs på ett sätt, som var i hög grad förtjenstfullt.
Det säges gerna att Södra teaterns specialitet skall vara utföran-
det af just liknande stycken och samma teater brukar ock med
rätta kunna påräkna odeladt bifall när den ger sig in på genren.
Men så som Nya teatern gaf »Herrskap och tjenstfolk», kunde
den teatern godt taga den andra i hand och i fru Stenfelts
ypperliga, aldrig måttan och den goda smaken öfverskridande
humör 1 återgifvandet af sin roll hade den en trumf, som var
af icke liten valör.
Att den anständighetsslöja, som af vissa tecken att döma
publiken för närvarande ifrar att hölja sig i, ändå bäres af mera
konventionella än allvarligt uppriktiga skäl, vore det kanske
icke så djerft att antaga, då man såg den stora framgång Vasa-
teaterns sista dramatiska nyhet, »>Vägg om vägg», fick trots de
varningsrop och protester, som uppstämdes med anledning af
pjesens förment sedefarliga beskaffenhet. Den var ytterst rolig
och spelades i allmänhet riktigt i stil, och resultatet blef att publi-
ken, t. o. m. dampublik, strömmade dit, skrattade och fann sig
ej sämre för det. Det var första, gången teaterns dramatiska
afdelning, som, uppriktigt sagdt, såsom af den bristfälliga me-
moreringen på några håll m. m. framgår, ej tyckes förstå att
fullt väl använda sin långa hvilotid, slog sig igenom, sedan den
dock förut i den lilla, något abrupta förpjesen trots sin drama-
tiska direktör och äfven ett par ackvisitioner från sjelfva kgl.
dramatiska teatern uppvisat ett eklatant underhaltigt spel. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
