Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Om Munck-väsendet af Cubicularius interveniens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
måste jag för ordningens skull ur de »Lefnadsminnena» ci-
tera något föregående om samma sak. Efter att hafva talat
om de hemliga underhandlingarne med prinsen af Augusten-
burg m. m., som förekommo och sökte göra sig gällande efter
d. 13 mars beträffande tronföljden, fortsätter v. B.: »hade
emellertid dystaniförändringens hemlige ledare (Adlersparre)
och hans förtrogne i tid arbetat för det dubbla målet, att
få f. d. konungens oäkta härkomst bevisad, eller i nödfall
hans tronafsägelse, och vinna -.riksföreståndarens bifall till
hans slägts uteslutande från en tron, som den innehaft under
trenne århundraden. De mötande hindren vore större än
man förmodat. Platens beskickning till biskop Wingård i
Göteborg, för att anskaffa bevis om en af honom (»som man
föregaf») verkställd äktenskapsskilnad mellan Gustaf III och
hans gemål, samt dennes vigsel med grefve Munck, miss-
lyckades fullkomligt.> — I den dertill hörande noten vits:
ordar v. B., att »alla omständigheter dervid äro mig berättade
både af erkebiskopen och af statsrådet Wingård. Äfven
Munck, som jag lärt känna i Italien, förnekade dessa för-
hållanden.»
Rörande det sammanträffandet förekommer det längre
fram i desamma »Lefnadsminnena» följande, som inledes
med den här teckningen af Gustaf IV Adolfs person: »Hans
yttre var fördelaktigt. Han var öfver medelmåttigt lång,
väl byggd, med smärt lif, hög panna, böjd näsa, blå ögon,
blondt hår, uppstruket som Carl XII:s, hvars drabantuniform
han bar. Ett nära och skarpt skärskådande kunde först
märka, att detta anlete var intetsägande, liflöst, erinrande
i detta fall om de sista Bourbonernas och om gamla slägters
i allmänhet, hos hvilka ligger något slocknande, liksom före-
bud af en stam, som skall utdö. Gustaf Adolfs hållning
syntes vid första anblicken majestätlig. Man såg att det var
en kung, med känsla af sin höghet. De, som sett honom
gifva kur, påstodo, att ingen af hans samtida gjort det med
mera värdighet. Han stod då vanligen stilla vid öfre ändan
af rummet, men när han rörde sig, syntes han stel. I allt
det yttre liknade han mycket sin mor, som hade alla nyss-
nämnda egenskaper. Att han var Gustaf III:s son, har man
svårt att föreställa sig, ehuru det icke är omöjligt. Psyko-
logiskt sedt, kunde han ärft böjelsen för det äfventyrliga
och stundom ridderliga, hvaraf spår icke saknades, af fadern,
och det inskränkta, vidskepliga, högdragna af modern. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
