Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Ännu ett vittnesbörd af Cubicularius Supremus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
sagade på afresan från Sverige och som han äfven besökte
i utlandet, är han en verklig auktoritet i detta afseende —
måste .detta konterfej betraktas som en på fullt allvar och
icke utan talang utförd afbildning af h. maj:t, hvars panna
och näsa, så väl som hela ansigtsuttryck här framträda mera
i öfverensstämmelse med den grefliga urbilden, än på den
tydligen något idealiserade återgifningen från yngre år, hvari
tycket af Sofia Magdalena kanske är större än af Munck.
Och denne Gustaf Adolf, som vi här ofvan skåda, är äfven
till själsuttrycket just sådan, man måste tänka sig honom,
då han vid en något mera mogen ålder genom sin egen-
sinnighet förde Sverige till afgrundens brant. — —
Öfverlemnande åt Dagens Krönikas läsare att sjelfv:
anställa ytterligare jemförelser med Munck-porträttet i förra
häftet, öfvergår jag nu till ett kortfattadt bemötande af de
framstälda invändningarne mot paternitetsförhållandet.
För hvar och en iögonfallande torde vara det lindrigast
sagdt vågade i att vilja tillmäta en afgörande betydelse
åt hvad en och samme författare, Bernhård von Beskow,
yttrat i ett arbete såsom stöd för ett sitt eget uttalande i
en annan skrift! Förf. må vara än så »respektabel», så är
dock detta icke något bevis att fästa sig vid, huru intres-
sant ock berättelsen må vara i och för sig. Och hvad be-
beträffar respektabiliteten, lära väl mannen Ad. L. Hamu-
ton, Ehrensvärd, Essen, Adlerbeth, Ridderstolpe, Gevjer och
Wieselgren mer än tillräckligt uppväga namnet Beskow. För
öfrigt är det en känd och vitnad sak, att Beskows arbete
öfver Gustaf III är en panegyrik, hvartill naturligtvis också
hör att så vidt möjligt bortförklara de för konungens minne
förklenande fyktena om Gustaf Adolfs börd. Då insändaren
säger sig icke kunna förstå »hvad det egentligen skulle tjena
till att borttaga rostfläckar rörande en både till namnet och
gagnet upphörd konungaätt», — så får hr Cubicularius inter-
veniens förlåta mig att jag anser den invändningen temligen
tanklös eftersom ju Beskows mening var att taga snillekonun-
gens minne 1 försvar.
Än Muncks eget vitnesbörd i samtal med Beskow? Ja,
Munck har ju också skriftligen afgifvit en utförlig, i Kongl.
Biblioteket i afskrift befintlig, af mig i förra häftet omtalad
berättelse, som skulle ådagalägga att blott ett slags assistent-
förhållande egt rum mellan honom och konungaparet. Men
i andra skriftliga uttalanden af Munck finnas dock vinkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
