Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Den protektionistiska återvändsgränden, af G—s—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den protektionistiska återvänds-
gränden.
Vårt närmaste framtidsperspektiv.
Någon vaksam reporter hade för kort tid sedan snokat upp
och meddelat åt dagbladspressen, att en afdelning af statsut-
skottet besökt Artillerigården, för att besigtiga artilleriets pack-
vagnar, och ämnade förnya visiten, »för att bese seldon och
remtyg, tillhörande nämnda packvagnar.» När jag läste denna
nyhet, greps jag af djup beundran för den . ihärdiga forsknings-
ifver, den grundliga detaljkännedom, som utmärker 1888 års
statsutskott. Men på samma gång tänkte jag för mig sjelf, att
Stockholm har åtskilliga andra sevärdheter, som förtjenade tagas
i betraktande äfven af våra folkombud och säkerligen skulle
gifva dem en mer vidtomfattande öfverblick på vår politiska
ställning i dess helhet.
Det är en sådan, politiskt lärorik okularbesigtning, jag nu
ämnar föreslå, då jag vördsamt hemställer, att det vällofliga
statsutskottet, eller ännu hellre det höglofliga bevillningsutskottet,
täcktes taga en qvarts rast från sina trägna arbeten på afdel-
ningarna .eller in pleno och styra kosan till det mål, jag nu
skall anvisa. Vägen är ej lång. Den bär öfver Riddarholms-
bron och Riddarhustorget samt vidare uppför Storkyrkobrinken,
således samma stråt, som äfven de många nyvalde fingo be-
träda, när de vid denna riksdags högtidliga öppnande:’gingo i
procession upp till Storkyrkan. Men de behöfva nu icke vandra
ens så långt, utan böra fast mera stanna ett stycke nedom brin-
kens högsta punkt, just der en smal gata öppnar sig till ven-
Stern stens
— Det bär ju åt »H—e»! — skulle en gammal infödd
stockholmsbo utbrista, vid tanken på platsens historiska minnen,
och jag måste derför reservera mig mot misstanken att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
