Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Den protektionistiska återvändsgränden, af G—s—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
Protektionisterne låta verlden se en högst säregen art af
»försonlighet». Fullständigt — eller, om detta ej alltid kan
lyckas, så i det närmaste — rent hus från frihandlare inom
utskotten och statsrevisionen, bland banko- och riksgäldsfull-
mäktige, ja, äfven vid elektorsval och andra tillfällen, då partiet
kan visa sin »kända majoritet», hvarmed’ bevillningsutskottet
gjorde reklam för det »nya systemet», redan innaff det hunnit
votera om en enda tullsats. Låt oss skynda att nämna, att
denna, rent ut sagdt, oförsonlighet framträder ojemförligt skarpast
hos Andra kammarens protektionister, hvilkas majoritet också
är företrädesvis »känd» till sin uppkomst och moraliska styrka.
Total brist på hänsyn till en nära nog jemnstark minoritet
— sådan är tullvännernes inom Andra kammaren taktik. Det
är så långt ifrån, att den skulle kunna kallas politisk, att man
ej ens kan tillerkänna den en vanlig klokhet. Men den är
karaktäristisk. Den påminner om, hvad man ofta får se hos
fattiga utsvultna stackare — ja, jemförelsen må synas djerf,
men det är icke första gången, som protektionisternes klago-
visor öfver deras ekonomiska betryck för tanken på, när salig
Carl Johan Uddman uppträdde i Méhuls opera »Joseph» och
skildrade hungersnöden i Egypten. En slik nöd har väl knap-
past hemsökt våra svenske tullifrare. Men det fins något, som
kan kallas för, icke en hunger efter bröd och törst efter vatten,
utan en hunger och törst efter »skydd? för höga brödpris och
dyr tid, och af den hafva våra protektionister plågats länge och
svårt. När de nu omsider med ens kommit öfver, bildligen
taladt, ett rågadt bord, kunna de ej lägga band på den utsvult-
nes vanliga glupskhet i sådana fall. Hvilken rusning för att
få dessa spanmålstullar, liksom om det gällt en »huggsexap,
eller som när insnöade jernvägspassagerare hinna fram till en
jernvägsrestaurant och storma fram för att »spisa» under »fem
minuters uppehåll»!
Vid en sådan glupsk matlust plägar dock ej inträffa, att
»aptiten kommer, medan man äter», utan tvärt om. På öfver-
lastning följer utmattning. När en Boa tonstrictor fått ett
bastant mål, faller djuret i dvala och är då ganska passivt,
medan de värsta matsmältningsbesvären pågå. Symptom till
någonting alldeles liknande hafva börjat visa sig inom tullpartiet
i allmänhet och bevillningsutskottet i synnerhet, redan innan de
hunnit »afäta» smörgåsbordet. Den omalna och malna span-
målen tyckas hafva förorsakat magkatarr, kolik och :allehanda
vedermödor. Redan det bakade brödet har kommit som — må
»”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
