Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Den protektionistiska återvändsgränden, af G—s—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
Skall man gynna garfvarne med styfva lädertullar, hvilket sko-
makarne ej tycka om, så bör man lägga jemförelsevis ännu högre
tull på färdiga skodon; och det blir ej bra ändå, ty man kan
omöjligen tullbelägga skodonsimporten från landsorten och små-
städerna. Skyddstullar, som gagna ett yrke, skada ett annat.
Det som hjelper för skräddaren, hjelper inte för skomakaren.
Så har tullskyddet lyckats åstadkomma en rubbning, ja
förlamning inom många yrken, innäån det ännu hunnit tillämpas.
Det har redan höjt eller ställer i utsigt en höjning i prisen å
råmaterial, som faller sig tämligen obeqväm för industriidkarne.
Det -har dessutom väckt anspråk på högre arbetslöner. »Var
så goda och håll edra löften!» säga arbetarne till sina arbets-
gifvare, som läto dåra sig af de stora godsegarnes förespeglingar
om en uppblomstring inom alla yrken till följd af det protektioni-
stiska systemet och skyndade att lofva sina arbetare en del af
det blifvande öfverflödet, om de endast ville hjelpa till att öppna
inkörsporten.
Egentligen borde tullpartiets chefer och de tullvänlige riks-
dagsmännen vara solidariskt ansvarige för infriandet af de klin-
gande löftena om riklig arbetsförtjenst, men det tycks, som om
de ville slippa ifrån fullgörandet af denna förbindelse och i
stället kasta på staten skyldigheten att hjelpa de arbetslöse.
Knappt hade spanmiålstullarne dekreterats, förr än statssocialis-
men framskymtade i bakgrunden.
Ingenting är naturligare. Protektionismen har alltid fört
socialismen i släptåg. Den förra är en ofullgången form af den
senare. Båda förkasta den fria företagsatnhetens lag: »hjelp dig
sjelf, så skall Vår Herre hjelpa dig!» och vilja i stället tillämpa
grundsatsen : »man tar, der som fins, och lägger, der som fattas».
De arbeta på förslöandet af den sporre för en kraftig utveck-
ling, som ligger i den enskildes skyldighet att anstränga sig till
det yttersta för att blifva sin egen lyckas smed. TI stället an-
befalla de ett statsförmynderskap, bemantladt under de förföriska
slagorden »skydd åt näringarna!» och »bröd åt arbetarne!» Tull-
skydd och statshjelp hänga oskiljaktigt i hop. Protektionister
och socialister kunde gerna öppet taga hvar andra i hand; de
borde aldrig ligga i fejd, såsom de gjort en lång tid. Det ut-
öfvar endast en komisk verkan och kommer att tänka på ord-
språket: »slägten är värstp.
Upptäckten af denna beröring mellan de båda sociala och
politiska ytterligheterna hår gjort, att våra industriidkare fun-
nit sig ännu mer gäckande i sin förväntan på tullskyddets gagu.
LJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
