Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Frans Wilhelm Dahl, af J. N. Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rr
449
massmotionen låg färdig på Dahls bord, innan ännu någon annan af
partiets chefer sett den. Både motivering och kläm voro skrifna af
honom. Alla tullsatserna, både hvad angick jordbruks-, industri- och
lyxtullar, voro sorgfälligt afvägda af Dahl i hans lilla dublett å
»Hötel Stettin», Jag anmärkte, att särskildt lyxtullarne utgjorde ett
digert manuskript och måtte ha kostat mycket besvär.
»Nej, mycket:’litet», svarade han. »Dem har vi tagit ur den
stora tullkomiténs betänkande. Se» — och härvid småskrattade han
på en gång klipskt och sjelfbelåtet — »i fråga om lyxtullarne fick vi
frihandlarne med oss i tullkomitén, och nu ämnar vi ta dem på orden!»
Han stack ej under stol med sina åsigter om frihandlarne. Han
kunde slå sig ned i en korgstoi, i en beqväm ställning, med pipan
munnen — ty han var stark rökare — och lägga fötterna upp på
något stöd och så börja en lång, flytande, men starkt pepprad, före-
läsning öfver Posseska och Themptanderska ministérernas syndaregi-
ster. »De ha fört landet till branten af undergång!» förklarade han
med orubblig öfvertygelse. Om han någon gång gjorde ett kort uppe-
håll och man begagnade det till att yttra något, som kunde tydas
som en invändning, då inföll han hastigt:
»Ja, må vara ... Frihandeln är onekligen den enda riktiga åsig-
ten i teorien. Jag är sjelf frihandlare i princip, men .. »
Och så följde en utförlig framställning af de praktiska skäl,
som borde mana vårt land att följa andra lands exempel och söka
skydda sig mot de stora staternas industiella öfvermakt.
Han var ju ej vän af Arvid Posse eller O. RB. Themptander och
plägade ej skräda uttrycken, när han talade om dessa »excellencer»,
som han nog önskade dit, der pepparen växer.
»Om nu protektionisterne segra, så är det alldeles gifvet, att
ministéren Themptander afgår», anmärkte jag en gång.
»Nej, hvarför det?» inföll Dahl snabbt och fäste en pröfvande
blick på mig, liksom för att genomskåda mig, i fall jag skulle velat
utforska hans personliga intresse af en ministerförändring.
», . . Hvarför det?» upprepade han. »Tullfrågan är i sig icke
en politisk fråga, utan en ekonomisk. Det är ministeéren Themptan-
der, som gjort henne till en politisk!»
När ryktet berättat, att ordföranden grefve Arvid Posse och alla
de öfrige medlemmarne i »1886 års ekonomiska komité», med undan-
tag af endast hr Anders Petter Danielsson, voro anhängare till för-
slaget om ett statsinköp af de enskilda jernvägarne, blef litet hvar
förvånad öfver, att den svindlande planen kunnat få en så stark an-
slutning inom komitén.
»Hur är det möjligt?» yttrade någon under ett samtal med Dahl.
Då lade Dahl hufvudet på sned, nickade betydelsefullt och sva-
rade under ett uttryck af innerligt sjelfbelåten skälmskhet i sitt an-
sigte: »Jo ...P—e kadrejar med bönderna!»
Lika skoningslös i sina omdömen var F. W. Dahl ofta. Men
alla, som närmare känt honom, äro ense att berömma hans välgören-
het, hans hjelpsamhet i råd och dåd. Hans partivänner torde er-
känna, att han mer än någon annan varit den nya protektionismens
banbrytare.
4
: ; . 5 5
Ur Dagens Krönika. VIII, 4, 5. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
