Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 1. Musikalisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RNE
Denna framstäldes af hr — Willman, tror någon, tänk
inte det! Förr ansågs det nästan som en trosartikel att det
fanns blott en Mefisto i Sverige. Nu visar oss hr W. med säll-
spord sjelfförsakelse den ena efter den andra.
Och man häpnar.
Firman Söderman & Rosén, öfvertog som man mins, efter
hr Langes fördanskande allt djefvulskap inom k. operan. De
togo hin håle på entreprenad.
Effekten känner man.
Tillåt mig ordalagen, så vill jag hemställa, om det inte —
»barkade rakt åt h–-».
Boito bar redan hemsökts af firman i sin helhet, Gounod
endast af den ena kompanjonen. Hr Bruns härliga Faust var
nu en trängande anledning för kompanjonen N:o 2 att sköta
firmans affärer. |
Hr Hallén sade i korridoren under en mellanakt att det
inte var menskoljud, den nye hin frambragt, ej heller helvetes-
toner, utan ladugårdsklangfärg. »Han bölar.»
Hr Hallén hade ofantligt rätt. Han bölade precis som en
basso profondo från ett tyskt konservatorium, der denna guttural-
sång, dessa »dicke tiefe famose Töne» med så »schent» resultat
öfvas. Med ett ord: denna bölning. När man vistats så länge
i Tyskland som hr Hallén, är det ej underligt man förstår sig
på detta.
Emellertid har hr R. figuren för sig något mer än hr Söder-
man, som var omöjlig i det fallet. Hr Willman hade uppenbart
pratat bort en liten stund med hr Rosén om hur Mefisto skall
tas, och hr RB. hade uppenbart försökt komma i hog litet af
hvarje häraf. Orolig blef hr W. i sitt oxöga, då hr R. i andra
akten glömde bort sin entré. Den Willmanska traditionen satt
qvar i avantsceenen. På den var den åtminstone ej.
Äfven i slutfinalen lutade sig f. d. Mefisto fram ur sitt
dunkel med rätta förvånad öfver hvart för all verlden t. f.
Mefisto tagit vägen. Det var scenen med englen, som gick, och
spelade hr Rosén den på det viset att han lade sig ner på golf-
vet, gömd bak Faust och Margaretha. Der låg han i allsköns
ro och tittade den stolte erkeängeln med det fruktansvärdt blixt-
rande svärdet helt ogeneradt midt i synen och njöt i lugnet af
den mycket tunnt klingande englasången alla fine.
Hade jag varit den f. d. Mefisto, som så beundransvärdt
spelat denna scen, så hade jag — ja jag vet inte hvad: Jag
hade säkert tappat både kontenans och — balans, ramlat rakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
