Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 2. Efter-Revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
ej liknande italienarnes semi-seria. Deraf uppkomsten af »drame
lyrique»).
Till den förra kategorien böra »Le val d Andorre» och
»L éelairv. Den senare operan stod under några år i k. teaterns
merveljösa höstprospekt, den innehåller en för Rose skrifven
elegant tenorrol, som hr Ödman skulle sjunga förmodligen. Hr
Ödman for bort, k. teaterdirektören kunde omöjligt få rätt på
hvar han var, och det fastän alla k. teaterns jungfrur (jag menar
nu icke fröken Åkerlund eller fru Lindström, k. svenska teater-
pigor på stat, utan de riktiga, skurande och diskande) kunde
ur sin D. N. ha upplyst sitt husbondfolk, hvar den tillärnade
sjöofficeren Lionel befann sig. Men nej, han var och förblef borta
för styrelsen, som dervid lade »Blixten» till handlingarna och
gick vidare ett steg i musik-katalogen till Le val d’Andorre,
som nu kom upp i höstprospekten, men icke dess mindre sen
kom upp på scenen — inför dragen ridå till och med. Hur
underbart!
Emellertid — hade vederbörande ansträngt sin kommoditet
litet mera och gått på i musik-katalogen hade de förmodligen
fått tag på den andra kategorien: de egentligare opéra-comique-
styckena.
Dit höra bl. a. Le Nabab (för att börja med den klenaste),
Le Guitarrero, Le Shérif, Les Treize, La fée aux Roses, La dame
de Pique, Jaguarita, Les Mousquetaires, de flesta numera i
glömskans dammiga dunkel.
De bland dessa som kunna anses tjenligast att återupplifva
äro utan tvifvel de begge sistnämnda.
»Drottningens musketörer> har ju ock redan tillhört vår
operarepertoir, någonstädes på fyrtiotalet, då fru Gelhaar var
teaterns koloratursångerska. En skicklig sådan fordrar operan,
hvilket bl. a. bevisades af fröken Mathilda Eneqvist, en af dei
koloratursång längst hunna svenska sångerskor som funnits,
hvilken brukade hafva en aria ur »Les Mousquetaires de la Reinev
på sitt program. Också »Jaguaritay fordrar en koloraturstrupe.
Dessa operor äro emellertid de, der Halévy bäst fattat opéra-
comique-tonen, främst Musketörerne, då deremot Jaguarita i rent
musikaliskt hänseende torde stå ett trappsteg högre. Så präk-
tiga solonummer som Jaguaritas stora aria: Je suis la panthöre,
la reine de bois, eller hennes briljant pikanta kolibrikupletter,
la chanson de Mort och den stora duetten eller så ståtliga körer
som: »Ö nuit tutélaire, nuit tutélaire> — får man leta efter —
till och med i hr Ivar Hallströms Jaguaritamusik, som efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
