Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Susanna och gubbarne, med 16 teckningar af Carl Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
modell som ifördes hjeltedrägten; målade ljust hår i stället
för svart och kallade taflan: »Frithiof på sin faders graf.»
Men arten var för gammal, riktningen omodern och ingen
menniska ville köpa konstverket.
Han fick emellertid ett akademiskt stipendium på 3,000
kronor om året, med skyldighet att åtnjuta det i sju år, dock
mot vilkor att. aldrig mera måla, men med bibehållande af
titeln historiemålare. Man skulle dock söka betrygga hans
ålderdom med professors namn och ty åtföljande löneförmåner.
Allt lyste ljust för Björn. Men då föll det någon afund-
sam opponent in att Björn aldrig sökt svensk medborgarrätt.
Det blef bråk i tidningarna (midt bland tullfrågan och det för
andra gången öfverklagade Stockholmsvalet). Akademien blef
rädd och bytte ut Björn mot en annan, som med samma fram-
gång behandlat ämnet »Paris dom>.
Hvem kan skildra Björns sorg! Han tänkte ett ögonblick
bli skulptör, men när han på Valter Runebergs atelier fick se
dennes Alexanderstaty, trodde han dessa alltid hade dylika
otacksamma uppgifter, och uppgaf genast den tanken.
— De er norrman, sa” Runeberg, som är en bildad karl
och läst Tegnér.
— Ja visst.
— Men en norsk norrman.
— Ja, dess värrel sa’ Björn ilsket.
— Då måste de titta upp till kongen i åndens rige,
Björnstierne Björnson.
Han gick dit, Boulevard Neuilly, 71 bis.
— Nå de er vel af det rene venstre? åskade Synöve Sol-
bakkens skald.
-— Nej, svarade Björn.
— Da er de Oftedalare? undrade Björnson med en miss-
tänksam blinkning tänder de röda ögonbryna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
