Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - »Sverige har fått en ny skald», af J. A. R—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur vinets röda löf på husets vägg,
der sken som löjet i ett röfvarskägg
den blanka värdshusskylten Gyllne Hjorten.
Och snart förstod jag, att jag stört en klubb,
som skylde himmelstornande bekymmer
en stund med flaskan, likasom man skymmer
en obelisk på afstånd med en nubb.
KN
Då utrymmet ej tillåter oss att mera i detalj fördjupa oss
i det intressanta dikthäftets innehåll, få vi nöja oss med att
här namngifva några af de mest framstående styckena. Mest
till sin fördel visar sig förf. onekligen i bokens första afdel-
ning, Österländska minnen och myther, der han lemnar oss sina
stämningsrika bilder från landet af tystnad och färg». Här
möta oss än bilder af intagande behag som Molnet och De tre
frågorna, än kraftigt utmärglade, som i Isyssystrarnes bröllop
och Mahnwudtrutus; än djuptänkta som i Djufars visa, Damaskus
och Ett stenadt land, att ej nämna flera. Gemensam för dem
alla är den beundransvärdt väl träffade lokaltonen. — Äfven af-
delningen Från Östan och Vestan, innehåller flera haltfulla
dikter, såsom Spegeln, Bland Attikas svinaherdar och framför
allt Namnlös och odödlig, måhända den förnämsta dikten i sam-
lingen. — Ensamhetens tankar, en samling refiexionsdikter, är
väl, i sin helhet betraktad, bokens svagaste moment, men den
gifver en god inblick i förf:s egna stämningar och innehåller
dessutom ett par stycken af värde, framför allt det djupt kända
lilla stycke som bär öfverskriften VII.
Hr Verner von Heidenstam framstår 1 detta sitt första
arbete, hvilket röjer ovanligt litet af debutantens omognad,
som en modern skald i ordets egentligaste mening. Ett drag
af pessimism återfinnes äfven i detta,diktaranlete, liksom det
funnits mer eller mindre utprägladt hos de festa af seklets
»representative män» inom reflexionsdiktens område, från Byron,
Heine, Musset, Leopardi till Ibsens och Rydbergs. Men fullt
på sin egen mark står som nämndt den unge diktaren. Han
är härtill i främsta rummet att lyckönska, och poesiens vänner
ha af denna orsak dubbel anledning att hoppas, att inom kort
af hans hand erhålla nya diktalster, präglade af samma origina-
litet, men än mer fulländade i formen, eller t allo helgjutna
uttryck af en begåfning, som i så många afseenden höjer sig
betydligt öfver det vanliga måttet. J. A. R-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
