Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Den stridande kyrkan. Af A. Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 RAP rr TE
[FEET
707
i detta sammanhang nämna det. Hofrättsrådet Widström,
en bland de mest teologiska naturerna vid hela mötet, kan
1 en motion icke underlåta att omnämna den sedeförderf-
vande och oheliga verksamhet studentföreningen Verdandi
i Upsala utöfvar. Inom denna förening har, som allbekant
är, debatterats hvarjehanda frågor på dagordningen och
dervid ha refererats eller försvarats både mycket gamla
och mycket nya meningar, naturligtvis alla hemtade från
hvad talarne lärt eller erfarit från skäligen allbekanta håll.
Så går det goda hofrättsrådet hän och tror, att dessa ung-
domar bilda en samhällsvådlig montagnardklubb, som sysslar
med att utfundera och utsprida hittills oerhörda irrläror!
Mera direkt blir naturligen kriget mellan kyrkans män
och de icke-konfessionella åskådningarne, när någon af dessa
äfven organiserar sig såsom kyrka, anordnar regelbundna
predikningar och föredrag etc. Då varsna de teologiska
andarne att en ny och hemsk fiende uppstått och de gripa
till svärdet. Så har det senast gått med utilisterna, hvilka
tyckas ärna i vårt land införa en ordnad folklig propaganda
för fritänkeriet.
Till och med justitieministern Bergström grep då till
lagens svärd -— i detta fall visserligen jemmerliga rostadt
— och slog till. Det vore dock säkerligen orättvist att
tro, det hr Bergström härvid leddes af samma motiv, som
presterskapet. Han har säkerligen förut någon gång hört
talas om utilistisk åskådning eller i alla fall åtminstone icke
trott, att denna åskådning var något som herr Viktor Lenn-
strand funnit på. Skälet till hr Bergströms ingripande torde
ha varit en omåttlig ärelystnad. Han har sannolikt reson-
nerat så här: »Jag har varit med om rätt mycket här i
landet och har skaffat mig ett visst rykte men mitt namn
är dock ej fäst vid något betydande verk, som efterverlden
skall minnas. Men jag vill ha ett namn i historien. Något
måste göras.»
Och han har lyckats. Om några hundra år, då’ man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
