Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Den stridande kyrkan. Af A. Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j
d
|
mo
709
börande uteslutande rätt att utöfva den dem tillkommande
verksamheten, hvarför skulle icke detta få gälla äfven om
de kyrkliga handlingarnas handhafvande? Borde icke hvarje
person som förgrepe sig på andras rätt straffas?» Herr
Rundgren anförde exempel på hur illa det stod till. En
gång hade i hans stift en person efter slutad gudstjenst
begärt att få hålla en predikan i den kyrka presten nyss
lemnat. Denne hade naturligtvis nekat men — kan man
tänka sig en sådan ondska — personen i fråga hade sedan
hos klockaren skaffat sig kyrkonyckeln och användt kyrkan
för sitt syfte. Om presten möjligen var oduglig, om den
frivillige predikanten möjligen var ifrig anhängare af den
rena läran, derom ansåg talaren ej nödigt nämna något,
han blott konstaterade detta ohyggliga faktum, att det hål-
lits en predikan utom : ordningen. Och dock kunde han”
icke få personen dömd till straff af domstolarne! WVexiö-
biskopen Andersson — han innehar den biskopsstol en
gång Esaias Tegnér beklädt! — hyllade icke heller så ab-
strakta teorier, som att kyrkliga »förbrytelser» endast skulle
medföra kyrkliga straff: bra mycket riktigare vore att me-
delst borgerliga straff möta dylika brott. Biskop Billing
hade varit nästan ändå värre ute. Det hade i hans stift
inträffat att en baptistpredikant omvände en fjortonårig
flicka från herr Billings metod att blifva salig till sin egen.
Domkapitlet tog saken om hand och förmådde beskedliga
konungens befallningshafvande i Vesterås att springa åstad
och åtala den opåkallade konkurrenten. Denna blef fri-
känd och det af en så tarflig anledning, som att något
straff för en dylik handling icke finnes i lagen. »Kunde
man verkligen tro», utbrast herr Billing, »att icke bittra
sår skulle slås i samvetsömma församlingsmedlemmars sin-
nen genom en dylik tilldragelse.> Om samme Billing hade
herr Bergström ett par dagar förut sagt att han.var så
skicklig att plädera, att om han blifvit jurist han skulle
hunnit lika långt på den banan som nu på den presterliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
