Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Panegyrisk och opanegyrisk Karl Johans-literatur. Af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
Å andra sidan har lofprisningens öfverdrift framkallat sin
motsats 1 gestalten af en historieskrifning, som hänsynslöst
påpekat den fräjdade personens skuggsidor och karaktersfel.
Bada riktningarne äro representerade i de här ofvan upp-
räknade arbetena. En af den kätterska riktningens mest
bemärkte hufvudmän hafva vi nämnt sist i raden af de fem
författarne, liksom förrädaren Judas Iskariot plägar nämnas
sist bland de tolf apostlarne. Och det är icke mer än rätt
och billigt; ty kapten J. Mankell har ju förgripit sig både
på Gustaf Adolfs minne och på Karl Johans samt har der-
för mer än en gång stämplats som ett slags riksförrädare.
I sjelfva verket gör den officielt panegyriska häfdateck-
ningen, sådan den hos oss ibland framträdt, genom sitt för-
farande både sig sjelf och sina dyrkade föremål en stor
otjenst. Hjeltekarakteren skulle framstå vida mer sympa-
tisk i den rent mänskliga färgbrytningen af ljus och skugga.
Sant yttrar dr Blomberg i sitt företal: »Det är ej längre i
den mon en bild är vacker, utan i den mon han är sann
och mänsklig, som han förmår tillvinna sig vår sympati»
Afven skulle sjelfve historieskrifvarens begåfning visa sig
i klarare glans genom uppletandet och framhållandet af dessa
karakterens centralkrafter, ur hvilka både förtjenster och fel
med samma nödvändighet framgingo, samt genom uppvisan-
det af karaktersutvecklingens många vexlande tillflöden, så
väl de orena som de rena. Och just derigenom, att den
officiele panegyrikerns ställning är så fördelaktig för honom
sjelf, verkar den menligt för hela den historieskrifning, till
hvilken han lemnar bidrag. Instämmandet i den officiela
lofprisningen är en säker väg till hofgunst, utmärkelser, be-
fordran och allehanda timliga förmoner; men också är den
lycklige innehafvaren af denna ställning utsatt för frestelser
och misstankar, hvilka hårdt drabba sjelfva historieskrifnin-
gen och röja sin obehagliga verkan i den bland allmänheten
allt mer gängse föreställningen om en i dynastiskt och byrå-
kratiskt intresse förfalskad rikshistoria. Oppositionsmannen,
hvilken vill följa och uttala sin kätterska öfvertygelse, måste
deremot från början taga farväl af hvarje utsigt till yttre
törmon och utmärkelse samt får vara nöjd, om han undgår
vederbörandes förföljelse, hvilken har många bepröfvade
vägar, hemliga och uppenbara, slingriga och räta, att anlita,
då det gäller att »klämma efter» den misshaglige. Han
äfventyrar att blifva ensidig, bitter och klandersjuk, men
Ur Dagens Krönika. VIII. 9—10. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
