Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Panegyrisk och opanegyrisk Karl Johans-literatur. Af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fär der Svederus och dr Blomberg sluta, och hufvudsakligen
behandlar den tid, då Karl Johan var svensk kronprins.
Men äfven för uppfattningen af den föregående tiden får
man här helt andra synpunkter. I förhållandet mellan Bo-
naparte och Bernadotte ser Svederus endast den nödvändiga
motsättningen mellan den maktlystne, hänsynslöse egoisten
och den laglydige, hänsynsfulle medborgaren. Han ser i
Bonaparte den förorättande, den förföljande, mot hvilken
Bernadotte alltid handlar lidelsefritt och ädelt, och i Napo-
leons fall uppenbarelsen af en moralisk verldsordning, hvars
redskap Karl Johan enligt försynens vilja blef. Dr B. ser
den börjande beröringen mellan de två männen ungefär med
samma synglas. Dr Å. ser deremot i förhållandet dem emel-
lan en djupgående, personlig rivalitet, hvilken hos marskalk
Bernadotte röjde sig i den otillfredsstälda ärelystnadens dolda,
halft vanmäktiga förbittring, hvartill kom grämelsen öfver
den förolämpning, som Napoleon tillfogade honom efter slaget
vid Wagram; hos kronprinsen Karl Johan skulle då denna
stämning gifvit sig luft i en oförsonligt fiendtlig, af person-
lig bärskhet genomtr ängd politik, hvilken sammanknöt den
stora alliansen till Napoleons störtande. Här gäller nog
emellertid något det gamla ordstäfvet: »Har man sagt A,
måste man säga B.> Ty mot den skoningslöst stränga do-
men hos dr A., skall nog 1 framtiden en gensaga gifvas af
dr B. Kanhända hafva de också hvar sitt stycke af den
historiska sanningen.
Man märker väl, hurusom dr B. alltigenom vill låta
Karl Johans ljusa bild bryta sig mot en mörk bakgrund;
sålunda äro revolutionstidens personer, med hvilka Berna-
dotte stod i närmare eller fjärmare beröring, nästan alla
tecknade med öfvervägande skuggdrag, endast han sjelf är
helt ljus. Men ett betänkligt missgrepp synes det vara, då
dr B. så hårdt dömer direktorialtiden, som just var tiden
för Bernadottes största upphöjelse, och starkaste inflytande,
liksom denne också till nämnda författnings försvar i det
längsta ville motsätta sig statskuppen den 18 brumaire.
» Aldrig», utbrister dr B., »hade Frankrike varit under-
kastadt ett mer förnedrande ok än direktoriets. VWisserligen
kunde intet vara olyckligare än skräckregeringen; men de
makter, som försvaga ett folk, äro kanske ännu förderfligare
än de, som tyrannisera det». ’ Men här torde man nödgas
att säga A, då man sagt B. Ty tvifvelsutan måste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
