Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766
rande under den nyss omnämnda debatten kan man draga den
slutsatsen, att han icke med uppräckta händer tog mot den
erbjudna utmärkelsen. Han uttalade nemligen som sin åsigt,
att det icke var rätt att draga den ena teologie professorn efter
den andra från deras vigtiga post vid universitetet till befatt-
ningar, hvilka lika bra kunde skötas af andra. Genom sin ut-
nämning har han nu desavouerat sig sjelf och förtagit verkan
af sin spydiga anmärkning mot hr Billing, att icke alla teologie
professorer vore designerade till biskopar.
Men har man ens rättighet att förundra sig öfver, att hr
Johansson antog utmärkelsen? En professur är nog bra, men
bestämdt sitter man inte bättre på en biskopsstol!
Jag har kallat professor W. Budin för kyrkomötets spejare,
och denna sin befattning sköter han också som en hel karl.
Hans nit är verkligen beundransvärdt och hans upptäckter
mångahanda. Liksom så många upptäckare skördar herr Rudin
dock oftast otack för sitt besvär. Och hvarför? Jo, herr Ru-
din tycks ha gjort till sin specialitet att upptäcka sprickor och
brister af alla slag i en viss gammal skröplig men högligen
vördnadsvärd byggnad, som heter svenska statskyrkan. Än äro
kyrkorna för mycket stängda — slå upp dörrarne, ropar hr
R., drömmande sig våra kalla, vanligen så litet tilltalande kyrkor
som verkliga bönehus, i stället för som nu, endast dogmatiska
hörsalar; än finner han kyrkomusiken vara på dekadans —
musik måste vi ha, menar hr R., vacker, till hjertat gående
musik, som försätter åhörarne i stämning; än är det fel med
presteden och så vidare — är det inte det ena, så är det
bestämdt det andra.
Herr Rudin är en religiös svärmare, men af ett mycket
sympatiskt slag. Allt hos honom är känsla, kärlek och hän-
förelse. Religionen är för honom icke en förståndets sak utan
hjertats, icke tanke utan känsla. Hur han bemödar sig att
väcka denna känsla! Der den icke kommer inifrån, der vill
han uppväcka den genom yttre medel. Hela hans verksamhet
vid kyrkomötet var icke något annat än ett uppväckande af
— döda; döda eller slumrande känslor 1 ett så gammalt för-
stockadt skrälle som menniskohjertat. Det låg en släng katoli
cism i alla dessa försök att besticka de yttre sinnena: Man
sade detta på kyrkomötet, men hr Rudin afvisade med indig-
nation en dylik uppfattning.
Underligt dock att hr Rudins alla förslag rönte ett så kyligt
mottagande från den högkyrkliga sidan. Ty på det hållet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
