Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
grundåskådning allmänt och ovanligt uppburen hufvudstads-
kritiker, så inser naturligtvis tvärt enhvar, hvem jag afser.
»Öfvermakts» verkliga gedigenhet och det förhållande att
det var å Svenska teatern detta stycke uppfördes voro visser-
ligen: "redan och förs en dubbelkoch. nastan. trängande
anledning för resp. unike kritiker att afspisa det så kort och
nonchalant, som hans i den vägen ovanligt stora rutin tillät.
Detta hade man nog på förhand bort kunna inse, men ändock hade
jag 1 min egen känsla för styckets stora värde varit nog naiv
att inbilla mig, att han skulle för denna enda gång låta sina
sedvanliga. konster hvila. Då så ej blef förhållandet, tar jag
mig friheten att i det följande något närmare belysa hela hans
s. k. teaterkritiska verksamhet, då den alldeles för länge och för
obehindradt fått drifva sitt med en god smak, ett rättvist,
opartiskt uppskattande och uppmuntransvärda repertoarsträf-
vanden alldeles oförenliga spel. Jag vet för väl, att de spjut,
som jag, »i krigarens ärliga uppsåt att såra och döda», slungar
ut åt det hållet, ej skola mötas med ärliga, öppna genhugg,
utan att mothuggen, som icke skola uteblifva, skola komma
från sidan och bakifrån och på omvägar, men något måste
göras för att få ett slut på ett för pressen nedsättande och
för teatrarnes utveckling skadligt tillstånd, och när jag icke såsom
pjesförfattare, aktör eller delegare i teaterföretag har anled-
ning att krusa för honom eller såsom leverantör af några som
helst teaterrekvisita (literära eller materiella) har utsigt att
förvärfva aflat för forna synder, kan det ju lika gerna vara
jag som någon annan, som säger ifrån hvad de allra flesta
tänka, och dervid göra det något skarpare och uttrycksfullare
än de svaga erinringar, som just med anledning af hans
recension af »Öfvermakt» från ett par håll inom pressen fram-
kommit. En stund får han dock vänta.
Det må vara huru det vill med tillvaron af »blått blod>,
af en särskild adelsras i staterna, men lika väl som på karak-
tärens område, har man på literaturens att spåra en bestämd
rasskilnad mellaa plebejer och aristokrater. Båda slagen ha
sin uppgift och kunna vara till gagn. För individen är det
ofta socialt och ekonomiskt fördelaktigare att tillhöra det förra.
Men kultur och literatur ha större behof af de aristokratiskt
anlagda författareindividualiteterna. Lättare är att känna och
ana än att definiera hvad som gör en förf. till verkligt di-
stingerad. FEj är det ämnet, och ännu mindre samhällsställ-
ningen, som bestämmer, ty härvidlag kan det vara som 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
