Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Räf» var hennes spel ganska vinnande och anslående, kanske
något sjelfsäkert, och teatern synes 1 henne ha vunnit en god
tillökning.
Synnerligen intressanta vid denna teater ha varit två ovan-
ligt lyckade debuter, den ena af hr Ekelund i »Birger etc.»
och den andra af fröken Grund i »Syrsan>». Fel vore visser-
ligen ganska lätt att anföra, men totalintrycket var så öfver-
vägande gynnsamt oeh glädjande, till synnerlig heder för dem
sjelfva »och den nitiska instruktören. Båda egde den aldrig
nog högt uppskattade förmånen af en vacker, naturlig organ
och såväl i denna som i minspelet lades i dagen en förmåga
af naturlig känsla och god uppfattning, som verkade ovanligt
sympatiskt. Fröken Grund egde dessutom ett mycket fördel-
aktigt utseende med vackra, uttrycksfulla ögon. Hr Ekelund
har sedan visat sig rätt användbar som komiker, om ock
något torr och helt naturligt i behof af ytterligare rutin. För
bådas utveckling bör vistelsen vid denna teater, med rikt till-
fälle till arbete och ledning vara af stor nytta, så mycket mer
som naturligtvis hr Josephson kommer att ställa sig till efter-
rättelse sin i skrift utalade mening (jfr D. Kr. marshäftet i år)
om vådan att utsätta unga krafter för ett slags drifhusutveck-
ling, genom att kästa på dem stora roller, hvilka förutsätta
hos artisten sjelf en mognare karaktär och större bildning och
lifserfarenhet, än det kan fordras af helt unga personer att ha
hunnit förvärfva. Det är dock ingalunda någon ovanlig skötesynd
hos instruktörer att: trö, att öfver deras elever har konstens
heliga anda särskildt utgjutit sig och gjort dem dugliga till allt
möjligt, och de förväxla lätt verkliga anlag med lusten och
förmågan att som mjukt vax 1 stort som smått forma sig efter
och gjuta sig in i instruktörens uppfattning af rollen. För
stunden kunna nog då helt uppseendeväckande resultat åstad-
kommas, men nyttan för framtiden är problematisk. Stommen,
sjelfva byggnadsgrunden måste ju vara den spelandes eget verk.
Sista programmet, »Snygga gossar», är en mycket rolig
fars, der hr Holmqvist är oemotståndligt rolig, men de andra
icke fuilt tillfredsställande, dock utan att effekten af pjesen
i större mån lider deraf.
Fröken Emelie Lundbergs pjes »Mostrar» bär fullstän-
digt syn för sagen att ursprungligen ha tillkommit under fru
Hartmans auspicier och i syfte att bereda henne en ny bravur-
roll. Förhållandena ha emellertid gjort, att pjesen till sist ham-
HAt vid: Svenska teatern: ocm att 1 stället for fru Fi-det blef
en -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
