Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - En literär konstsvarfvare. Karaktärsstudie af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan dess synes man ibland gått i månader i längtansfull förbidan
och orolig spänning efter ett nytt häfte, och när underrättelsen
kom att antalet häften af detta »underhållande», »innehålls-
rika» arbete, som är »ett stycke kulturhistoria af hög rang»
och »skrifvet med en ovanlig friskhet och behag», skulle ökas
till nära dubbelt, var det, som om somliga i sin glädje inte rik-
tigt visste på ölen fot de skulle stå. I allmänhet synas
tidningarna gent emot denna bok intaga en liknande ställning
som förf. 1 sitt arbete intager gentemot sina fashionablare, mer
inflytelserika och tongifvande bekanta eller: 2n02segrus, som
dansken säger. Hvad tidningarna beträffa,. gör sig väl dels
kårandan gällande och dels har ju den periodiska pressen till
sin uppgift att vara ett slags refraktor för den stora allmän-
hetens smak och tycken. Och hos den jämförelsevis mindre
tongifvande delen af denna stora allmänhet, som ej kan be-
römma sig af personlig bekantskap med förf., grundar Sig
hans popularitet ytterst antagligt på beskaffenkörsn af hans
lifsgerning, d. v. s. hans kåserier, hvari han på ett ytterst
vinnande sätt förstår förena fransmannens lätta, eleganta stil
med nordbons och särskildt stockholmarens fördomsfrihet, grund-
lighet och ärliga, fasta hållning. Jag behöfver ej särskildt
framhålla den fina spiritualiteten, hvilken egenskap den stora
allmänheten alltid har egnat så lifligt intresse, ty att vara
kåsör och spirituel är ju två olika namn för samma sak,
synnerhet när man som förf. i flera års tid varit ensam om
det yrket.
A propos kåsörer, är det verkligen glädjande att finna,
huru könsten att skrifva goda kåserier här i Stockholm, na-
turligtvis genom förf:s goda föredöme, ej nedsjunkit till samma
låga nivå som i de flesta parisiska tidningar, hvilkas krönikor,
enligt Jules Lemaitres utsago, innehålla den banalaste filosofi,
den vulgäraste ironi eller det enfaldigaste pedanteri och, när
det är som bäst, tillgjorda kvickheter och skämt, som fabri-
cerats efter ständigt enahanda schabloner; totalintrycket blir
en djup tomhet, och äro krönikorna en eller flera dagar gamla,
gör deras betydelselöshet dem fullständigt oläsbara.
Det kan måhända synas, som om jag genom denna jäm-
förelse och detta referat tillåtit mig en afvikelse från ämnet, men
det har da skett för att derigenom bättre belysa förf:s för-
tjenster. Och jag har så mycket hällre kunnat göra det, som
en ingalunda föraktlig del af föreliggande häften utgör en om-
tryckning — måhända ibland med någon lindrig retouchering —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
