Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Robert Burns i ny belysning. En biografi af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräckligt att tillfredsställa förvaltarens hårda fordringar,
sändes han emellanåt att arbeta vid plogen eller med lien.
Han visade sig som en utmärkt arbetare och blef äfven så
outtröttlig, att han skadade sig i bögra axeln. Fadern, tän-
kande, intellektuel och allvarlig; modern, en god maka, god
moder, 1 själsgåfvor öfverlägsen de flesta qvinnor af ett
bondestånd, hvilket kanske 1 moralisk kraft och förfining, i
instinkt och vanor öfvergår alla andra länders, skapade om-
kring sig en atmosfer, som var den bästa möjliga omgifning
för skaldens gryende snille. Från hans egen hand hafva vi
den förtjusande taflan af en skotsk bonde-interiör, en tafla
utförd med tydlig entusiastisk kärlek efter angenäma minnen
från hans egna ungdomsdagar. Vi se hemmet, hur fadern
kommer hem, hur han mottages af sina små barn, hur för-
äldrar och småttingar gruppera sig omkring härden, de äldre
sönernas återkomst från plogen och den äldsta dotterns från
staden, der hon tjenar; vi samlas jemte dem omkring den
enkla aftonmältiden af hafremjölsvälling ach mjölk, jemte
»väl förvarad ost», den senare läckerheten till ära för när-
varon af” dotterns blyge friare; vi se kretsen bildad kring
elden, och obetäckta hufvuden under det fadern »med pa-
triarkaliskt behag» läser högt ur den stora bibeln om judi-
ska hjeltar eller om Kristus och hans lärjungar; vi höra
»de konstlösa toner», i hvilka de utgjuta sina hjertan till
vördnadsfull tacksägelse; vi öfvervara bönen, hvarmed denna
ödmjuka gudstjenst slutas; och slutligen äro vi vittnen till
hur familjemedlemmarne bryta upp — de äldre barnen till
deras olika arbetsgifvares hem, föräldrarne och småbarnen
till fridfull och välförtjent hvila.
Sådana voro de idylliska inflytanden, som verkade på
Robert Burns under de tidigare åren af hans lif, men det
fans andra, hvilka icke alls voro idylliska. Hafremjölsväl-
ling och mjölk äro i längden endast knapp kost, i synner-
het då pojkar växa upp i den skarpa, hungerväckande luften
i de skotska högländerna; och då årstiden är regnig och
hafren icke mognar utan tvinande och till odlarens förtviflan
ruttnar på roten; då fogden kommer med öfvermodig oför-
skämdhet — särskildt sårande för den skotska stoltheten —
och hotar med vräkning om ej sista slanten af arrendet
genast betalas, då behöfva bönderna all sin religion, allt
sitt mod att rädda sig från förkrossande, hjelplös förtviflan.
Med sådana scener var Burns lika förtrolig som med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
