Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett literärt pojkstreck af Fänrik Ståls skald, af Björneborgare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
poetiska literaturen», än den, trots sitt närmaste föremål,
kan utgöra ett specielt angrepp på Tegnér.
Runebergs tidigaste poetiska uppfostran skedde, såsom
bekant är, genom Vergilius, de gustavianska svenska skal-
derne, Bellman och Franzén. Ännu samma år han vardt
student, 1822, skref han didaktiska dikter på alexandriner
i den Lidner-L-eopoldska stilen, såsom t. ex., sången om
Försonen, i hvilken det bland annat heter:
Bedragne dödlige, du af en lära skryter,
Som denne hulde far till en tyrann förbyter,
Och säger med förakt till hedningen, din bror :
» Du evigt osäll blir, ty du som jag ej tror.»
Håll ! mins du Titi dygd och Deciernas styrka,
Hos dem du dygder såg, dem skaparn måste dyrka.
De kände honom ej, de hoppades ej lön,
Hur var hans dygd ej ren, ej deras handling skön !
O. s. v.
Man bör, mera än hittills skett, lägga märke till, att
den gamla, antikiserande skolan från förra århundradet
var en af Runebergs literära utgångspunkter. Denna om-
ständighet motiverar den främmande hållning, Runeberg
vid sitt första inträde i literaturen intog gent emot de nya
skolorna, den Götiska såväl som den Fosforistiska. Han
upptäckte väl snart, såsom hans estetiska uppsatser utvisa,
äfven den Gustavianska skolans Akilleshäl, dess i grunden
prosaiska uppfattning af poesien som en gren af vältaligheten
och moralen. Men han bibehöll detta oaktadt, såsom äfven
märkes, en viss förkärlek för gustavianernas urbana snille-
alster, deras formella öfverlägsenhet, klara åskådlighet och
egentlighet i uttrycket. Hans egen sångmö bar ju den
klassiska skönhetens äkta märke på sin panna : lugnet,
beherskningen, den enkla natursanningen. Det blir så-
lunda väl förklarligt, hurusom Runeberg skulle till en
början kunna föga uppskatta de skolor som undanträngt
den Gamla, utan att i dennas ställe sätta något liknande,
mera fulländadt. Runeberg representerar i sitt tidigare skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
