Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett literärt pojkstreck af Fänrik Ståls skald, af Björneborgare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
nöjet hos den, som nyss skrifvit sina stolta alexandriner,
då han erfor att en literär revolution, hvars begynnelser
voro samtidiga med sista finska kriget, afsatt de gustavian-
ska snilledrottarne från deras vitterhetstroner. Med någon
kännedom om Runebergs egendomliga gry kan man nästan
antaga, att denna förvåning, detta missnöje näppeligen skulle
aflöpa utan en kraftig demonstration. Ty jemte den man-
ligt aristokratiska försynthet och tillbakadragenhet, som i
så hög grad karaktäriserade Runeberg och gåfvo åt hans
uppträdande en sällsynt älskvärd prägel, rådde hos honom
ett äkta drag af österbottnisk oppositionslusta mot hvarje
autoritet, hvarje anspråk, som mötte honom på ett oväntadt
eller främmande sätt.- Och rädd var han sannerligen icke.
Hans hjerta liknade tidigt som ett tvillingbär hjelten Törnes,
om hvilken han sjunger att det slog
Med starka pulsar och med eldadt mod,
Ett kärnfriskt mannahjerta, fullt af mod.
Och hans tanke liknade kulan, om hvilken gamle Törne
sade, när den
strök förbi hans ögonbryn:
»Den djefvuln aktar ju ej ens folks syn.»
En kärnfrisk, mäktig åder af humor, som redan under
skolpojktiden oemotståndligt gifvit sig luft i otaliga lustiga
upptåg, framträdde hos den unge studenten som en obe-
tvingelig håg för »höggunstigt gyckel» och munter drift,
som lika hänsynslöst tog till föremål den gamle fänriken, som
genom krutröken sett ryssen i hvitögat, och den gamle
erkebiskopen, Runebergs egen frände, som åren 1808—1809
mäktigt ingripit i Finlands öden. När han nu, detta unga,
fria snille, som vuxit upp i de mest ursprungliga förhållan-
den, som fostrats vid naturens barm och närts af de antika
skönhetsidealen, begynt studera den nya svenska litera-
turen och fann, huru olik den var allt hvad han hittills
erfarit i lif och lära, i verklighet och dikt, stegrades hans
ungdomliga antipatier. Och när han lärde känna de mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
