Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett literärt pojkstreck af Fänrik Ståls skald, af Björneborgare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Det »episka stoffet» i parodien är, i motsats till
den degnérska Fritiofsagans, hemtadt från nutiden, d. v. s.
Runebergs egen tid och omgifning. Hufvudfiguren, Fritiof,
är en nyss blifven student, glad själ och utsväfvande sälle.
Hans värdige fosterfader, Hilding presiderar på en små-
stadskrog, gemenligen kallad Balders. Efter att Fritiof nyss
utfört en kolossal dryckesbragd hos skolkarlen Angantyr,
blir hans fästmö, Ingeborg, snappad från honom af en gam-
mal klockare vid namn Ring. För att förströ sig och äfven
för att undslippa sina björnar i staden, beger sig Fritiof,
ledsagad af vännen Björn, ut på landet, der han våldgästar
härs och tvärs. Slutligen ledsen härvid, infinner han sig
om julen hos kantor Ring, blir gästfritt emottagen och
indirekt utmanad på dryckesduell med klockarn. Efter
Rings död söker Fritiof förmå församlingsboarne att välja
Rings efterlemnade lille son till klockare, utfästande sig att
under Ring juniors minderårighetstid sjelf sköta klockar-
tjensten. Men menigheten misstänker, på grund af det lifliga
intresse Fritiof ådagalägger i denna sak, att pilten är hans
egen son. Sådan är »fabeln», så vidt man kan döma dertill
från de brottstycken som finnas qvar. Runeberg har användt
det i ty fall vanliga tekniska konstgreppet att förlöjliga
genom att barockt förvända tid, tilldragelser och personlig-
heter. En rucklig student, en småstadsklockare i 1820-
talets Finland, hvilka ställföreträda Fritiof den djerfve och
konung Ring från Skandinaviens vikingaålder, förefaller ju
som ett rätt drastiskt maskeradskämt på Tegnérs bekostnad.
Men dertill inskränker sig också, såsom oss synes, det direkt
parodiska elementet. Det träder fram i uppränningen, upp-
slaget. I utförandet deremot, den allmänna tonen såväl
som detaljerna, träder det i skuggan. Runeberg intages snart
af poetiskt intresse för det stoff, han sjelf släpper till, burleska
figurer, dem hans qvicka öga uppfångat från det lägre lifvet
i småstäderna och prestgårdarne på landet. Ofverens-
stämmande med dessa figurers egen originalitet, hvilar öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
