Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hittills otryckta parodier på Tegnérs Fritjofs saga af J. L. Runeberg - IV. Fritiof kommer till kantor Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
»Hvad larm och stoj der nere? God’ vänner, julefrid!
Kom upp till mig, du gamle, och låt oss talas vid.
Hvad för du med i barmen? Hvar kommer du ifrån?«
Så talte kantorn fogligt till gubben uti vrån.
»Helt mycket spör du, kantor, men jag dig svara vill:
Mitt krus ger jag dig icke, det hör mig ensam till;
Bland björnar blef jag uppfödd, mitt arfbref heter brist,
Hit kom jag ifrån häktet, der låg jag instängd sist.»
»Ej illa», sade kantorn,» du lägger dina ord.
Så plär det ske, gudnå’ oss, på denna sorgejord.
Men låt förklädna’n falla, låt se dig som du är
Och ge allt groll på båten. Vet, det skall supas här!»
Och nu från gästens hufvud föll fårskinnspelsen ner.
I stället för den gamle en hvar en yngling ser,
Ej just alldeles nykter, ej heller just smitfull,
Men älsklig till att påse som perlan uti gull.
Han stod ibland dem präktig med näsa kopparblå,
Med väldiga karbunklar och många finnar på.
I drifvet arbet’ Bacchus dem hade bringat an,
Och såsom ädla smycken de slötos till hvarann.
Och kantor Ring sig reste i sina lockar grå.
Han tog sitt stop i handen och drack och talte så:
»Jag svär att Fritiof fylla så snart han kommer hit,
Så hjelpe öl och bränvin, derhos en ospard flit.»
Helt plötsligt då den främling sig sträckte upp så hög,
En blixt af trotsig vrede hans anlet öfverflög.
Han högg sin hand i bordet, så det i salen klang
Och upp från bord och bänkar hvar enda bonde spran<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
