Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ur det mondaina Stockholmslifvet af Daniel Fallström. I. En underlig julhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dâ hade Vilhelm Hjort varit hvad man kallar en frisk
vilja. Han hade redan under sin vistelse i Upsala fått
ärfva en rik farbror, en bryggare, och den unge kandida-
ten hade inte varit den, som låtit pengarna stå orörda på
banken. Han förde ett gladt lif den tiden, qvistade litet
emellan ner till Stockholm, bjöd cirkusdamer och variété-
divor på ostron och champagne och lät sin börs stå öppen
för hela verlden —d. v. s. den verld, han umgicks med.
Men så med ens reste han från alltsammans — reste,
utan att ta afsked af någon öch utan att anförtro någon,
hvart han reste.
Det var endast läkaren, som visste det. — —
Han var borta i tre år.
Då han kom hem, var han den Vilhelm Hjort, jag
skildrat, denne skygge, tillbakadragne unge man på tjugu-
åtta år, som alla familjer, der det fans giftasvuxna döttrar,
ville ta emot med öppna armar, men som föredrog att lefva
sitt eget lif — ensam, trist och grubblande.
Man sökte naturligtvis gissa orsaken, men ingen lyc-
kades upptäcka den. Och Hjort var hemlighetsfull och
sluten som en sfinx.
Och till honom var jag nu bjuden »på någonting all-
deles särskildt» julafton. Och i frack!
Min förvåning var berättigad.
Då jag senare på qvällen stannade utanför hans bo-
stad vid Sturegatan, fann jag hela våningen upplyst.
»Det måtte vara mycket folk», tänkte.jag.
Och så gick jag upp.
Jag mötte värden sjelf i tamburen. Han var också i
frack, men några gäster syntes inte till.
»Nå, det var då hyggligt, att du kom!»
»Men jag kommer visst för tidigt?»
»Visst inte! . .. stig in bara och gör dig hemma-
stadd. Det står punsch och cigarrer i mitt arbetsrum. Jag
kommer strax.»
Jag gick in i salen. Der stod bordet redan dukadt.
Jag räknade tretton kuvert.
’ »Tretton! — Han är då inte vidskeplig af sig!»
Ofverallt voro ljus och lampor tända; i salen stod en
väldig julgran med vaxljus och flaggor; här och der på
småbord funnos förfriskningar, och i de eleganta cheminé-
erna brunno präktiga björkvedsbrasor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
