- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
35

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ur det mondaina Stockholmslifvet af Daniel Fallström. I. En underlig julhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35
»Na väl», sade han ovanligt mildt, men lika lugnt, »dä
måste ni afstå frän henne.»
»Men det är att dö.»
»Han tvekade ett ögonblick:
»Na väl, dä är det bättre för henne och er.»
»Vart samtal var slut.
»Han hade talat som en insigtsfull, sträng läkare, och
jag visste nu, hvad jag hade att rätta mig efter.
»Dagen derpa lemnade jag Paris, utan att ha återsett
den jag älskade. Ett återseende skulle kommit mig att
vackla, och det var ju mer än hennes lif — det var hen-
nes framtid, sinnesfrid och lycka det gälde — — —
»Och säg nu, min vän, om jag inte är en menniska,
hårdt pröfvad, krossad, trampad till jorden af lifvet? Jag
är lycklig att vara den trettonde!»
Jag tog hans hand och tryckte den hårdt, utan ord,
men med tårar i ögonen.
»Det är sent, min vän», sade han efter en stund, »vi
behöfva båda komma till ro. I morgon skall du få höra
af mig.»
»Du tänker väl i himlens namn inte... ?»
Han log så vackert, som jag aldrig förr sett ho-
nom le:
»Öfver oss alla är gud. . . godnatt!»
Han tände ett ljus och lyste mig ut i tamburen.
Jag ser honom ännu, när jag vill, stående på det öf-
versta trappsteget, lugn och blek, med ljuset i hand, som
han skyddade med handen mot draget.
Han nickade vänligt upprepade gånger.
»Glöm inte, hvad jag anförtrott dig — allt hvad jag
lidit... lofva mig det!»
»Hur kan du tro . . .!»
»Godnatt, då!»
»Godnatt!»
När jag vaknade på juldagen, möttes jag af ett bref
och min städerskas förskräckta ansigte.
»Kan herrn tänka sig? — herr Hjort sköt sig i dag
på morgonen ! Betjenten var hit med det här. . .»
Jag slet upp brefvet.
Der stod:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free