Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Året 1888, politisk revy af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4â
att patienten fått kräfta i lungorna. Öron for sonen inverkade
förstörande på den ålderdomsbräeklige, genom följderna af en
förkylning lidande kejsaren, hvilken med knapp nöd kunde afhål-
las från att sjelf resa öfver till San Remo. Bådas lif hängde
på skör tråd, och mau afvaktade med spänd väntan, hvilkendera
först skulle gå hädan. Politiken hvilade under tiden, medan man
bidade nya uppslag.
Kronprinsen Fredrik Wilhelms eventuela tronbestigning hade
länge i Tyskland motsetts af det ena partiet med bitter oro, af
det andra med högtspända förhoppningar, ty man väntade å båda
sidor, att den skulle medföra en omhvälfning i hela regerings-
systemet. Det var ingen hemlighet, att kronprinsen var de libe-
rala idéerna tillgifven, att han satte civilisationen öfver milita-
rismen och mer sympatiserade med det parlamentariska England
än med det absolutistiska Ryssland. Med dessa grundsatser kunde
kejsar Wilhelms och furst Bismarcks regeringssystem svårligen
förlika sig. Då det stora »tyskfrisinnade» partiet kommit till
stånd genom det gamla framstegspartiets förening med närslägtade
meningsgrupper, hade kronprinsen i skrifvelse till ledarne uttalat
sin varma lyckönskan. Man väntade, att han skulle omgifva sig
med liberala rådgifvare, bland hvilka särskildt framhölls hans
mångårige vän, den forne badensiske ministern v. Roggenbach ;
Bismarck skulle inskränkas till utrikespolitiken, men ej längre som
en allsmäktig major domus (»Hausmeier») leda äfven den inre
styrelsen. Lika högt som det liberala partiet jublade på för-
hand, lika starkt ängslades man i militarismens och byråkratiens
regeringskretsar. Nu verkade dock den betänkliga vändningen af
kronprinsens halssjukdom nedstämmande på de liberale, men var
naturligtvis snarare egnad att minska än att öka oron på mot-
satta sidan. Ja, man sökte på denna sida göra sig förvissad
derom, att kronprinsen under inga förhållanden skulle komma att
tillträda regeringen. Hade han kräfta, och derom var man angelä-
gen att öfvertyga allmänheten, så kunde han uteslutas från tron-
följden såsom behäftad med eo obotlig och smittosam sjukdom,
och den gamle Wilhelm I skulle då omedelbart efterträdas af
sin sonson, den unge prins Wilhelm, under hvilken det bismarck-
ska regeringssystemet skulle ostördt fortlefva. En sådan plan
förehades verkligen ; att den ej kom till utförande, derför torde
man i främsta rummet hafva Mackenzie att tacka.
Den läkarevård, som kronprinsen fick, var äfven egnad att
gifva näring åt underliga misstankar. Tyskland egde berömda
laryngologer, men ingen af dem fick Mackenzie att konferera med ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
