Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Året 1888, politisk revy af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring synes möjlig». Den 15 juni pâ förmiddagen utandades kej-
sar Fredrik III sin sista suck. De »hundra dagarne» af hans
regering voro ändade^ och många förhoppningar hade med dem
gått i qvaf.
Den 29 årige Wilhelm II, den aflidnes äldste son, besteg
nu den tyska kejsartronen. I skaplynne bråddes han mest på
sin farfar och lät tidigt förstå, att han ämnade anknyta sin re-
gering till dennes traditioner. För den gamle Bismarck har han
lagt i dagen en hängifven beundran, och »hausmeierthum» står
nu så mycket fastare, som kejsaren är ungdomsvän med grefve
Herbert v. Bismarck, rikskanslerens äldste son och genast tog
denne till sin statsminister; ätten Bismarck artar sig sålunda nu
till att blifva en verklig majordomusätt. Vissa uppträden i nära
sammanhang med dödsfallet kändes sårande för den aflidnes enka,
»kejsarinnan Friedrich», hvilken också dragit sig undan från sin
sons hof och varit verksam för bevarandet af sin makes minne,
då deremot den nya regimen helst ser, att man så litet som
möjligt talar om kejsar Fredrik III. I stil med militarismens
anda utfärdade den nye kejsaren sin första proklamation till
sin trogna armé, och först efteråt utfärdade han ett kort, skäli-
gen innehållslöst upprop till det öfriga »civila» folket. Militär-
väsendet har också varit föremålet för hans lifligaste intresse;
derjämte har han intresserat sig för byggandet af nya kyrkor
samt förhärligandet af sin »trogna adel».
Hade man i Frankrike fäst några förhoppningar vid Bou-
langers militärdiktatur, så gingo dessa snart i qvaf. Genom sitt
temligen tarfliga uppträdande i deputerade kammaren (i juli)
gjorde Boulanger ett fullständigt fiasko och blef i debatten rätt
illa tilltygad af Floquet. Han sökte »upprättelse på vanligt pa-
risiskt sätt, genom att duellera med Floquet», men det gick
honom lika illa äfven då; han fick af sin segrande motståndare
en rätt svår skråma, och med detsamma led äfven hans »pre-
stige» ansenlig afbräck. Sedan han återstälts från sin blessyr,
lemnade han för en tid Frankrike, och man visste ej med säker-
het, hvart han begifvit sig. »Hvar är Boulanger?» var då den
stående frågan. Han sades hafva rest till Sverige, men här i
landet såg man ej till honom. Det förmodades också, att han
rest till Ryssland, och det låter åtminstone ej så otroligt, att
han det gjort.
Den 27 juni, då tyska riksdagen öppnades, höll kejsar Wil-
helm II sitt första trontal, till hvilket man lyssnade med spändt
intresse. Det proklamerade fred, men en till tänderna väpnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
