Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Året 1888, politisk revy af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
nu mäktigare än någonsin. Som hans hängifne beundrare for kej-
saren på återvägen från sin nordiska resa direkte till Friedrichs-
ruh, med suveränt förakt för festtillställningarne i Hamburg, för
att i stillhet rådgöra med sin gamle kansler. Men medan den
gamla bismarckska regimen tyckes lefva föryngrad upp, ser den
ej utan oro en fruktansvärd fiende oaflåtligt samla krafter i det
inre af Tyskland. Hur »verfolgt und gemaszregelt» den än är,
behåller den socialistdemokratiska rörelsen ännu alltjämt sin lifs-
kraft och inger större ängslan just genom den hemlighetsslöja,
hvarmed den måste omgifva sig. Ett öfverraskande kraftprof gaf
den, då i slutet af aug. socialistledaren Liebknecht med stor
majoritet valdes till riksdagsman, och det i sjelfva Berlin.
Den 21 aug. anlände den italienske utrikesministern Crispi
till Friedrichsruh och mottogs af Bismarck på det bjertligaste.
Man anade, att de förhandlingar, som här fördes, inneburo »ett
förnyadt befästande af de europeiska centralmakternas och en den
vigtigaste garanti för freden i Europa». Man fick också klart
för sig, att de uppgjorda öfverenskommelserna måtte hafva gält
två gemensamma antagonister — Frankrike och påfvedömet. Mot
det förra förde Crispi ett sträft och hotande språk fullkomligt
i Bismarcks anda, allt medan båda makterna kasta sina lystna
blickar på Tripoli. Vid sitt i sept, företagna besök i Kom, sy-
nes kejar Wilhelm hafva velat tydligt visa, huru intim han är
med konung Umberto, och huru likgiltig han är för påfven. Då
han mellan en haie af italienska trupper denna gång åkte till
Vatikanen, var det sannerligen ingen »färd till Canossa». Med
preussiska militärtag sönderbröt grefve Herbert våldsamt de påf-
liga etikettsformerna, då han med motsvarande rask handling be-
ledsagade sitt utrop: »Den tyske kejsarens broder står ej och
väntar i yttre rummet». Enligt hvad sedermera offentliggjorts
skall påfven blifvit högst smärtsamt berörd af prins Henriks
plötsliga inträde, just då den heliga fadern som bäst försökte att
under ett samtal mellan fyra ögon stämma kejsaren gynsamt för
påfvedömets verldsliga makt; han synes konfunderats af öfver-
raskning, och den afbrutna samtalstråden kunde ej återknytas.
Ehuru i det hela af mindre intresse, hafva äfven kejsar Wilhelms
visitresor med ty åtföljande festliga mottagande i Österrike och
Sydtyskland vidlyftigt refererats och kommenterats i tidnings-
pressen. Senast har han låtit tala om sig genom sitt nya tron-
tal, hvari man åter velat finna ett maskeradt hot mot Frankrike,
helst som den officiösa pressen genast var färdig med sin kom-
.mentarie, antydande en föresats att »krossa fredsstöraren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
