Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Budskap från Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Att hr Nordquist giort rätt att taga upp både Aubers och
Délibes operor ur musikalisk hänsyn, kan väl endast af den dog-
matiskt ensidiga doktinära partikritiken bestridas, om än rolför-
delningen i särdeles den senare måste beklagas. Att Aubers
musik i »Kronjuvelerna» är ojemn är visserligen sannt, men är
slutet bullrande och oskönt, så är början desto mer behagfull,
Catharinas parti i första och andra akten af oförvansklig tjusning,
finalerna fulla af fin esprit, malice, ironi, allt nyanseradt med
smekande elegans. Délibes musik är mer eklektisk, mindre natur-
friskt osökt, men mer jemn, stiliserad med en i dessa tider säll-
spord konseqvens och icke saknande melodier, som visserligen
ej mäta sig med Aubers i omedelbart behag, men dock ej utan
en egendomlig nobel fägring. Det är möjligt att en mindre tids-
trogen musik à la Adam eller — Hallström kunnat mer popu-
larisera denna farce, men som den är skall den alltid i alla
musikvänners omdömen utgöra en aktad exponent af det unga
Frankrikes musikaliska riktning, hvaraf vi hoppas genom »Lakmé»
af samma tonsättare (med fru M. Gr. T. i titelrolen ?) få ännu
rikhaltigare musikalisk njutning.
Att hr Nordquist, för att stödja sitt modiga opera-företag,
måste låta sig angeläget vara att bibehålla eller nyupptaga all-
mänhetens inrotade favoritoperor, är ju ganska naturligt. Så har
»Konung för en dag», »Faust», »Mignon», »Carmen» kommit
till uppförande, men dessutom också »Romeo och Julia», som
ansetts omöjlig för Stockholm alltsedan en viss sångares danska
sortie. Men hr Nordquist vet råd och plockar fikon af törne.
Det mest intressanta i denna repris liksom det mest öfver-
raskande var utan fråga hr Max Strandbergs påbörjade gengångar-
skap efter fader Olle. Den hr Nordquist ger ett embete den
ger han förmåga det hköta, tycks det i detta fall.
Hr Strandberg debuterade, som bekant, våren 1877 på k.
operan i faderns debutrol, d. v. s. Max gaf Max. Rösten be-
fans Strandbergsk, men debutanten debutant i högsta grad.
Snarare sämre än bättre gick det med öfriga roler, hr
S. utförde nästa spelår, såsom Lyonel (Martha), Charles
(Pathelin) o. s. v. Snart försvann hr M. S. från operans Hori-
zont och — tyckes det — rösten dermed. Hr S. tog sig nu
för spela violoncell — rekommendabelt åt sångare för resten —
uppträdde i landsorten på det instrumentet, dök till sist upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
