Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - »Grefvinnan Zoe»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
leken som vicomten om min hemgift — c’est trop peu —
det är allt för litet att riskera något för!
Din gamla väninna
Zoe von Flandern.’»
Hon kastar en blick på pendylen, ser att tiden för fru-
kosten nalkas och skyndar att afsluta brefvet med följande
P. S
»I går på min födelsedag — jag fylde tjugusex år och
det hade du glömt, din stygging — fick jag en gudomligt
söt present, Arabelle, ett ramsvart fullblod med ben som en
dansös och ögon som en ung hindu; Arabelle är fallen efter
lord Aylesfords »Bravo» -— det är något, det du! Kom nu
snart till Räflinge och ta oss båda i betraktande! Min man
helsar. Je t’embrasse! ^f.»
I samma ögonblick ljuder gongongen och ekot dröjer en
stund i de höga, svala slottshvalfven ; man hör betjeningens
brådskande steg och favorithundarnes glada skall, som högljudt
ge till känna, att frukosten väntar,
Och grefvinnan förseglar hastigt brefvet, skrifver utan-
skriften och går in i sin budoar för att göra en smula toalett.
Hon känner sin man för väl och vet att han afskyr bläck på
en qvinnas fingrar.
IL.
Grefvinnan älskade hästar med passion. Det var hennes
enda lidelse. Hon satt också makalöst väl till häst. »Hon
rider som en kosack», brukade grefven säga för att beteckna
hennes skicklighet och djerfhet. Och han hade rätt.
Tidigt om morgnarna, vackra solskensdagar, kunde hon
stiga till häst och ensam, utan att ens vara åtföljd af betjen-
ten, företaga långa ridturer genom de vidsträckta skogarna.
Hi och ho, hvad det gick! Daggen i det friska, saftiga grä-
set gnistrade kring de svarta hofvarna, det gick fram öfver
gröna marker, mjuka som sammet, fram genom trånga pass
med stupande berg på ömse sidor, genom ungskog, som skim-
rade i den första, jungfruliga grönskan, längs blånande små
insjöar, der änderna snattrade inne i vassarna, ännu höljda i
i den lätta, skira morgondimman. Och Zoe njöt — njöt i
fulla drag af morgonens skönhet, af den snabba ridten, af att
känna blodet forsa varmt genom ådrorna. Ibland kunde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
